Väntan på och inom transvården påverkar unga värst

Utredning, diagnosticering och behandling inom den könsbekräftande vården tar tid, ofta många år. Väntan, såväl på som inom transvården, påverkar unga transpersoner extra mycket visar en ny studie som ingår i ett större forskningsprojekt om unga svenska transpersoners psykiska hälsa.

I en studie som fokuserar på intervjuer med unga transpersoner i könsbekräftande vård identifieras framför allt en gemensam erfarenhet som får konsekvenser för deras psykiska hälsa och sociala liv: Väntan.

De upplever att deras liv sätts på paus, att de sitter fast, trampar vatten och inte kommer vidare i livet.

Flera tidigare forskningsstudier har gjorts på hur väntetiden påverkar transpersoner, främst studier kring väntan på att få en utredning, men detta är den första som gjorts på unga svenska transpersoner, mellan 16 och 25 år, och deras upplevelser av väntan inte bara inför att få tillgång till könsdysforiutredningen utan även upplevelserna av väntan inom den könsbekräftande vården.

Sammanfaller med känslig period
Studien visar att unga påverkas allvarligare av den utdragna processen eftersom all väntan för dem sammanfaller med brytningsperioden mellan ungdom och vuxenliv, då andra unga skaffar relationer, nya vänskapskretsar utanför barndomsfamiljen och kanske flyttar till en ny ort för att plugga eller jobba. Många av dem upplever sig nedprioriterade och uttrycker att de förlorat sin ungdom och inte kunnat uppleva sina ungdomsår och att de inte kan gå vidare i nästa fas av livet.

– De är i en ålder då de ska in i en vuxenvärld och att vänta på transvård i den perioden av livet blir väldigt frustrerande. De drar sig undan och livet sätts på paus. Just upplevelsen av att de fastnar och inte kommer vidare är specifik för unga som befinner sig i den här övergången, säger Ida Linander, läkare och forskare vid Institutionen för epidemiologi och global hälsa vid Umeå universitet som genomfört studien tillsammans med Erika Alm, docent i genusvetenskap vid Göteborgs universitet.

Redan på 1970-talet, när riktlinjer för könsbekräftande vård infördes i Sverige, diskuterades väntan som en del av själva diagnosticeringen, för att helt enkelt testa de vårdsökandes uthållighet och beslutsamhet. Det används fortfarande som ett verktyg inom utvärderingssystemet, för att vara säker på att den sökandes upplevelse av könsidentiteten inte ändras över tid.

– Väntan tolkas ofta som något passivt, men berättelserna om väntan visar också att den är något som aktivt måste hanteras. Deltagarna behövde utveckla strategier för att ta sig igenom väntan, säger Erika Alm.

Behov av stöd utanför utredningsprocessen
Studien visar framför allt på behovet av psykosocialt stöd under hela processen – där det även behöver erbjudas en hjälp att hantera själva väntan. Risken är att väntan annars leder till konsekvenser som de unga transpersonerna får bära med sig genom livet.

– Det finns en hel del tidigare studier, på exempelvis cancerpatienter, som visar att effekterna av väntan inte tar slut när själva väntan är över. Detta är en av de viktigaste poängerna med vår studie, som vården kan behöva åtgärda. Det behöver hittas sätt att förkorta väntan men gäller också att hitta sätt för hur man pratar om väntan och hanterar den, säger Erika Alm.

Båda forskarna är överens om att stödet till unga transpersoner inte bör vara kopplat till de bedömande instanserna utan snarare komma från kuratorer eller psykologer utanför utredning och behandling.

– Det pågår spännande försök att strukturera detta på, i olika delar av landet. I Värmland har de försöket ”Samordnare transvård” och har anställt väldigt transkompetent personal, och i Göteborg pågår ett projekt på ungdomshälsan där unga transpersoner får hjälp av psykolog och även kan dela erfarenheter med andra i liknande situation, säger Ida Linander.

Länk: Studien Waiting for and in gender-confirming healthcare in Sweden: An analysis of young trans people’s experiences publiceras i den vetenskapliga tidskriften European Journal of Social Work och finns fritt tillgänglig: https://doi.org/10.1080/13691457.2022.2063799

Kontakt:
Ida Linander, tel: 090-786 9521, 0736-98 64 83, e-post: ida.linander@umu.se
Erika Alm, tel: 031-786 5332, e-post: erika.alm@gu.se

Johanna Hillgren
Kommunikatör, Humanistiska fakulteten, Göteborgs universitet
Telefon: 031–786 10 68, 076–618 10 68
E-post: johanna.hillgren@gu.se