Vem paraderar under Pride och vad betyder paraden för deltagarna?

Frågan om vilka det är som deltar i Prideparaderna och vad paraden faktiskt betyder för dem, är något som sociologerna Abby Peterson, Mattias Wahlström och Magnus Wennerhag vid Göteborgs universitet söker svar på. I sin senaste studie har forskarna analyserat de enkäter som de tillsammans med europeiska kollegor har delat ut till deltagare i Prideparader runt om i Europa. I Sverige är det Göteborgs Regnbågsparad 2012 och Stockholm Pride 2014 som ingår i studien och paraderna har sedan jämförts med Prideparader i England, Nederländerna, Italien, Polen, Schweiz och Tjeckien.

Vilka är det som deltar?

– Även om man kan utgå från att variationen i sexuell läggning och könsidentitet är jämnt spridd i befolkningen i stort, så visar våra analyser att den sociala sammansättningen i Prideparader ändå inte helt återspeglar befolkningen, säger Abby Peterson. Precis som i många andra demonstrationer ser vi en övervikt av högutbildade och en underrepresentation av äldre och personer med arbetaryrken.

Om man ser till de svenska paraddeltagarnas partisympatier så ligger de generellt mer till vänster än befolkningen i stort. Inom det borgerliga blocket är det bara Folkpartiet som tycks ha något starkare stöd bland paraddeltagarna än hos befolkningen överlag. Bland de som svarade på enkäten i Stockholm 2014 finns inte en enda som sade sig ha röstat på eller sympatisera med KD eller SD. FI visade sig vara partiet med störst representation – 28 % av de som svarade på enkäten sympatiserade med dem.

Tydliga skillnader mellan parader i olika länder

– Något som är intressant med Paraden Stockholm Pride är att den sticker ut internationellt genom en ovanligt hög andel deltagare som inte är HBTQ-personer, säger Magnus Wennerhag. Andelen icke-HBTQ-personer är där 41 % jämfört med London Pride som 2012 hade 15 % icke-HBTQ-deltagare. Man kan se det som ett uttryck för att arrangörerna för Stockholm Pride värdesätter ett brett deltagande i paraden, men det visar samtidigt på det stora engagemang som finns inför HBTQ-frågor bland många medborgare.

De första Prideparaderna arrangerades för att minnas kravallerna i New York 1969, vilka följde på ett brutalt polistillslag mot baren Stonewall Inn, ett av få uteställen i staden där öppet homosexuella och transpersoner var välkomna. I dag är det dock mycket få deltagare som säger att de deltar för att minnas denna händelse. Att Pride skulle ha utvecklats till en opolitisk fest får dock inget stöd i undersökningen.

– Visst är det en del som säger att de bara deltar för att fira och ha roligt, men det är oftast fler som uttrycker att de är där för att protestera eller uttrycka sina åsikter, säger Mattias Wahlström. Uttalat politiska motiv tycks dock i allmänhet vara något mindre vanliga i de länder där man i hög grad gjort sig av med lagstiftning som missgynnar HBTQ-personer och där motståndet mot livsstilar som avviker från den heterosexuella normen är svagt.

Kontakt:

Abby Peterson
Mattias Wahlström
Magnus Wennerhag

Taggar: