Vintergröna ris breder ut sig i fjällvärlden

Vintergröna ris, som lingon och kråkbär, ökar i omfattning på tundran i arktiska miljöer. Riset har på många platser fördubblat sin utbredning, visar ny forskning.

Det är sedan tidigare känt att tundran förbuskats av lövfällande buskar som till exempel dvärgbjörk och olika videarter.

– Under tjugo år har det pratats om detta, men i begreppet förbuskning har forskare enbart fokuserat på lövfällande buskar och utelämnat det vintergröna riset. Och dessa kan ha en annan effekt på ekosystemen, säger Robert Björk, forskare vid institutionen för geovetenskaper, Göteborgs universitet.

Har expanderat på tundran
Genom nya studier, som nu presenteras i den vetenskapliga tidskriften Journal of Ecology, visar forskarna att det vintergröna risen, under en femtonårstid, kraftigt expanderat på tundran i fjällvärlden.

– Vi har sedan tittat på andra forskningsstudier som visar detsamma, men det har inte lagts någon tonvikt vid de iakttagelserna. Analyserna har enbart koncentrerat sig på de lövfällande buskarna. Flera av dessa studier har funnit att uppvärmningen av det arktiska klimatet är en av de bakomliggande orsakerna till ökningen av de vintergröna risen.

Vad Göteborgsforskarna nu ytterligare sätter fokus på är att renbetet också kan vara en viktig del i samspelet mellan olika buskars möjlighet att expandera.

– Att det vintergröna risen ska öka på grund av klimatförändringen strider mot rådande grundläggande teorier. Vintergrönt ris anses vara stresstolerant och ska reagera långsamt vid förändrade miljöförhållanden som klimatförändring leder till.

Vintergrönt ris kan lagra mer kol
Det vintergröna risen kan dessutom lagra mer kol i marken än de lövfällande buskarna. Det beror på att risens rötter lever i en unik symbios med svampens rottrådar (ericoid mykorrhiza). Det förekommer alltså ett ömsesidigt utbyte mellan växt och svamp. Svampen får kol och energi från växten och växten får tillbaka vatten och näringsämnen, som kväve och fosfor.

– Kollegor i Uppsala och Skottland har sett att i skogsmarker, där vi har en dominans av det vintergröna riset, är kolinlagringen i marken större och även utflödet av koldioxid mindre. Och det är ju bra för miljön och klimatet.

Lövfällande buskar, som dvärgbjörk, lagrar däremot mindre kol och kväve och har ett högre utsläpp av koldioxid än det vintergröna riset. De döda grenarna och bladen från de lövfällande buskarna bryts dessutom ned fortare än risens.

– Vi kommer nu att undersöka om samma sak gäller för tundran generellt som för skogsmark. Enligt våra tidigare forskningsresultat från de svenska fjällen så tyder mycket på att det förhåller sig så. Men vi vill nu testa det över större delar av Arktis, säger Robert Björk.

Kontakt:
Robert Björk, biträdande universitetslektor, institutionen för geovetenskaper, Göteborgs universitet, GGBC, Gothenburg Global Biodiversity Centre, mobil: 0704-546541 e-post: robert.bjork@gu.se

Titel: Implications of evergreen shrub expansion in the Arctic
Digital publicering: https://besjournals.onlinelibrary.wiley.com/doi/abs/10.1111/1365-2745.13081?af=R

Carina Eliasson
Pressinformatör
Göteborgs universitet
telefon: 031-786 98 73
e-post: carina.eliasson@science.gu.se

Följ oss på Twitter. Gilla oss på Facebook. Adda oss på Snapchat (Göteborgs universitet). Följ oss på Instagram.
Göteborgs universitet är ett av de stora i Europa med 37 800 studenter och 6 200 anställda. Verksamheten bedrivs av åtta fakulteter, till allra största del i centrala Göteborg. Utbildning och forskning har stor bredd och hög kvalitet – det vittnar sökandetryck och nobelpris om. www.gu.se.

Taggar: