Bostadsbristen slår hårt mot våldsutsatta kvinnor och barn
I dag den 11 mars publicerar GP Debatt ett debattinlägg från Hyresgästföreningen och paraplyorganisationen Kvinnojourer i Väst. Då debattutrymmet i GP är begränsat är det en kortare version av inlägget som publiceras i papperstidningen och på GP:s webb. Men du som vill kan läsa hela det ursprungliga inlägget här.
Bostadsbristen förvärras för varje år. Unga vuxna bor i allt större utsträckning kvar hemma och tvingas tacka nej till både jobb och utbildning för att de inte kan hitta bostad. Men bostadsbristen drabbar inte bara unga, utan får även svåra konsekvenser för de personer som socialtjänst och kvinnojourer försöker hjälpa.
De senaste åren har kvinnojourer landet runt slagit larm om hur bostadsbristen drabbar våldsutsatta kvinnor och barn allt hårdare. De tvingas bo längre på jouren, flytta till vandrarhem eller i värsta fall tillbaka till en misshandlande partner/pappa. Flera kvinnojourer vittnar om att de kunde ta emot fler kvinnor om det hade varit lättare att hitta nytt boende. Alltfler kvinnor och barn avvisas nu i stället på grund av platsbrist.
I boken ”Vad ska jag göra?” utgiven av paraplyorganisationen Unizon (tidigare Sveriges Kvinno- och Tjejjourers Riksförbund) beskriver signaturen Maria den situation som många väldsutsatta kvinnor befinner sig i och som får dem att söka hjälp hos kvinnojourerna.
”Jag har varit sambo med en kille i 3,5 år, efter bara några månader började han kalla mig väldigt elaka saker, han är väldigt svartsjuk och kontrollerande, efter det började han slå sönder mina saker, sen började han knuffa och till sist slå. Han tar stryptag o säger att han ska döda mej osv. Jag både skriker och slår, sparkar tillbaka. Vad ska jag göra? Detta knäcker mig!!”
Eftersom bostadsbristen inte enbart är ett storstadsfenomen så ökar problemen även i de mindre kommunerna. I Västra Götaland anger 86 procent av kommunerna att bristande tillgång på hyreslägenheter utgör en försvårande faktor för arbetet med att underlätta för kvinnor och barn att flytta ut från det skyddade boendet.
Möjligheterna för kvinnorna att hitta nytt boende försvåras ytterligare av de höga krav hyresvärdarna ställer. Många kräver att de sökande skall ha fast anställning, inga betalningsanmärkningar och en lön som motsvarar tre-fyra gånger årshyran. Många av de utsatta kvinnorna kan på grund av sin livssituation inte leva upp till kraven eller betala de hyror som krävs.
Kommuner vittnar om att man har problem att hitta hyresvärdar som ställer upp trots att man erbjuder sig att gå in med hyresgarantier. Många hyresvärdar är oroliga för att den tidigare partnern ska uppsöka kvinnan och att det då är stor risk för bråk och störningar.
Tillgången på bostäder, främst hyresrätter, är en viktig samhällsfråga. Det är hög tid att de sociala konsekvenserna av den illa fungerande bostadspolitiken tas på större allvar av landets politiker. Det är trots allt ganska enkelt, för att lösa den nuvarande bristen på bostäder så måste det byggas mer. Byggandet av hyresrätter med rimliga hyror måste därför bli ett prioriterat område för både de partier som bildat regering, och för dem som ska styra våra kommuner de närmaste fyra åren.
Men fler lägenheter är inte det enda som krävs. Att många kommuner saknar en handlingsplan för att hjälpa våldsutsatta kvinnor och barn är inget annat än skamligt. Om rutiner inte skapas och följs blir bemötandet dåligt och, i värsta fall, direkt livshotande.
För att snabbt komma bort från en misshandlande partner så måste kvinnor som utsätts för våld i nära relationer ges förtur i kommunernas bostadsköer. Kvinnojourerna behöver också få disponera lägenheter hos allmännyttan att använda som utslussningslägenheter. Kvinnorna har då fortfarande tät kontakt med kvinnojouren men vänjer sig vid att få fatta egna beslut i alla frågor. Något som många aldrig fått göra tidigare.
Situationen för våldsutsatta kvinnor och barn är allvarlig och blir allt svårare. Men utvecklingen går att vända om politikerna bestämmer sig för det. Vi förutsätter att den viljan finns.
Bengt Svensson, regionordförande Hyresgästföreningen Västra Sverige
Lennart Derehag, regionordförande Hyresgästföreningen BohusÄlvsborg-Skaraborg
Paula Atterfelt, ordförande Kvinnojourer i Väst
Taggar:
