Debatt: Inget barn ska vräkas
I FN:s konvention om barnets rättigheter, den så kallade Barnkonventionen, fastslås bland annat att barnets bästa ska beaktas i alla beslut som rör barn. Sverige har dessutom sedan mer än tio år en nollvision om att inga barnfamiljer ska vräkas från sina hem. Ändå sker just detta, varje år och även i Norrland. Så kan vi inte ha det.
Ämnet är aktuellt. I dagarna genomför Rädda Barnen och Bodens kommun en konferens om barns rättigheter. Där uppmärksammas bland annat att Barnkonventionen fyller 30 år och blev svensk lag från den 1 januari 2020.
Dessutom publicerar Hyresgästföreningen en kartläggning av vräkningar i Norrland som berör barn. Denna följer delvis upp en tidigare rapport från 2015 och sedan dess kan vi glädjande nog fastslå en nedåtgående trend av verkställda barnvräkningar i Norrland.
Tyvärr är trenden när det gäller antalet av Kronofogden ansökta avhysningar att dessa inte minskar. Detta indikerar att socialtjänsten i högre grad har ingripit och förhindrat vräkning när barnfamiljer står i riskzonen.
Den vanligaste orsaken till ansökan om avhysning är obetalda hyror, faktiskt i hela 86 procent av fallen. I Sverige har så kallade sociala kontrakt, där kommunen går in som mellanhand och hyr ut bostäder till personer som inte blir godkända på den ordinarie bostadsmarknaden, ökat med 250 procent mellan 2008 och 2018.
Det är högst angeläget att fortsätta att utveckla det vräkningsförebyggande arbetet för att säkra barns rätt till bostad. Men väl så viktigt, om inte ännu viktigare, är att möjliggöra ett inträde på bostadsmarknaden för alla barnfamiljer. Det stora flertalet barn som lever i hemlöshet har ingen bostad att bli vräkt ifrån, de har inte ens lyckats komma in på bostadsmarknaden. Rädda Barnen ser med stor oro på hur antalet barn som tvingas leva i hemlöshet och flytta runt mellan olika typer av osäkra boenden fortsätter att öka. Enligt Socialstyrelsens senaste rapport är upp till 15 000 barn i Sverige hemlösa.
240 av landets 290 kommuner uppger att de har underskott på bostäder och mycket av det som byggs är för dyrt. Det är ett strukturellt problem och ett kraftigt underbetyg till den svenska bostadspolitiken. När det råder brist, då är det de mest utsatta som drabbas. Istället för att stat och kommuner tar sitt ansvar för att åtgärda grundproblemet – en brist på tillgängliga bostäder för samhällets svagare grupper – lämnar man över handläggandet av bostadslösa barnfamiljer till socialtjänstens biståndsenheter som i sin tur inte sällan hänvisar till civilsamhällesorganisationer. Att barn ska få tak över huvudet blir beroende av enskilda människors och organisationers resurser och välvilja. Detta är en djupt oroväckande utveckling. Barn utsätts för stora risker och umbäranden och föräldrar försätts i beroendeställningar som är svåra att ta sig ur.
Alla människor behöver en plats där vi kan bara vara och där vi kan vila, där vi vågar ta sats och där vi landar mjukt. Alla har rätt till ett tryggt hem och vi måste därför bygga mer och billigare och dessutom ha bostadssociala verktyg. Det går, om den politiska viljan finns.
Marie Linder
Förbundsordförande Hyresgästföreningen
Ylva Löwenborg
Regionchef Rädda Barnen Nord
Taggar: