En av tre unga har skadat sig själv
Var tredje 15–17-åring som deltagit i en studie i Östergötland uppger att de medvetet skadat sig själva någon gång under det senaste året. Sju procent av dem har ett beteende som passar in på diagnosen icke-suicidal självskada.
Att skära sig i armen, bita sig eller slå sig med knytnävarna, bränna sin hud. Varianterna på så kallat självskadebeteende är många. Före 1990-talet var det ett ganska okänt fenomen.
– Det var då vi inom skolhälsovården och barnpsykiatrin började reagera. Sedan dess har forskningen exploderat internationellt, men vår studie är bland de första där självskadebeteende tas upp som en egen diagnos, säger Maria Zetterqvist, barnpsykolog och doktorand i barn- och ungdomspsykiatri vid Linköpings universitet.
Hennes avhandlingsarbete är baserat på drygt 3 000 elever i slumpmässigt valda klasser i gymnasiets årskurs 1, som anonymt besvarat enkäter om sitt beteende. Först fick de den allmänna frågan ”har du avsiktligt skadat dig själv utan att vilja dö?” På den svarade 17 procent ja. Men när de fick en checklista med elva detaljfrågor uppgav 35 procent att de hade haft någon typ av självskadebeteende under det senaste året.
Maria Zetterqvists studier visar också att beteendet är vanligare än man trott även hos pojkar, men att typen av självskador skiljer sig åt mellan könen. Bland flickor är det vanligare att skära sig medan pojkar oftare bränner sig eller slår sig själva. Debuten brukar ske i 12–14-årsåldern.
Avhandlingen ger ett bidrag till diskussionen om icke-suicidal självskada ska ingå som en diagnos i DSM, den internationellt accepterade manualen för psykiska störningar. Diagnosen kan ställas för en person som under ett år skadat sig själv minst fem gånger och att beteendet föregås av negativa känslor eller tankar, och leder till någon form av konsekvens.
– De som uppfyller kriterierna för diagnos har ofta en bakgrund av negativa livshändelser, traumasymtom och ångest. De har också fler hälsoriskbeteenden som droger, rökning och alkohol, säger Maria Zetterqvist.
Hon ser det som en viktig utmaning för vuxna i omgivningen – personal i sjukvården, barnpsykiatrin och skolhälsovården – att bedöma vilka unga som har behov av hjälp.
Avhandling: Non-suicidal self-injury in Swedish adolescents: Prevalence, characteristics, functions and association with childhood adversities av Maria Zetterqvist. Linköping University medical dissertations No 1416.
Kontakt:
Maria Zetterqvist 0734-171897, maria.zetterqvist@liu.se
Pressmeddelandet skickat av:
Åke Hjelm, vetenskapsredaktör
013-281395
Vill du ha mer nyheter från Linköpings universitet? Vårt elektroniska nyhetsbrev LiU-nytt-e kommer varje torsdag med alla nyhetsartiklar som publicerats på webben under den gångna veckan. Prenumerera här!
Taggar: