En doft som luktar blod
Lukten av blod är obehaglig för människor, men för rovdjur betyder den mat. När beteendeforskare vid Linköpings universitet ville ta reda på vilka substanser i blod som triggar djurens reaktioner fick de ett oväntat resultat.
Matthias Laska är professor i zoologi med inriktning på luktsinnet. Sedan en tid ligger fokus på lukter som direkt påverkar djurs beteenden.
– Matlukt är speciellt intressant och för köttätare handlar det mycket om blod. Vi ville veta vilka kemiska komponenter som skapar blodlukten, säger han.
Forskargruppens studie i Kolmårdens djurpark visar att en enda av alla de olika ingredienserna var väl så lockande för rovdjuren som det kompletta blodet.
– Ett helt nytt fynd som reser intressanta frågor om evolutionen, säger Matthias Laska.
Studien publiceras nu i den vetenskapliga tidskriften PLOS ONE.
När Laska startade en sökning på innehållet av flyktiga ämnen i däggdjursblod kammade han noll. Människoblod är analyserat för sjukdomsmarkörer, men vilka ämnen som ger friskt blod dess karakteristiska lukt fanns det mycket knapphändiga uppgifter om.
En masterstudent skickades till Universitetet i Erlangen i Tyskland för att analysera däggdjursblod med hjälp av gaskromatografi och masspektroskopi, metoder som används för att separera och identifiera kemiska föreningar i ett prov. Maskinen detekterade ett 30-tal substanser av vilka en del är nedbrytningsprodukter från fetter. Men den fick stryka på foten för de mänskliga doftexperter som också anlitades – de identifierade lukter som gaskromatografen missade helt.
En substans stack ut ur mängden: en aldehyd vid namn trans-4,5-epoxy-(E)-2-decenal, som för oss människor avger den typiskt metalliska lukt som vi förknippar med blod.
När forskarna hade en doftkandidat som borde vara attraktiv för köttätare ville de testa om det var fallet även i verkligheten, och lade upp en studie i Kolmårdens djurpark. Hur skulle djuren av de fyra arter som valdes ut – siberisk tiger, asiatisk vildhund, afrikansk vildhund och sydamerikansk vildhund – reagera när de fick luktämnet i näsborrarna?
Halvmeterlånga träreglar impregnerades med fyra olika vätskor: den renframställda aldehyden, en portion hästblod, en fruktessens och ett luktfritt lösningsmedel. Djuren exponerades för en lukt om dagen i sina vanliga hägn, medan en grupp studenter studerade deras beteenden i detalj.
Resultatet var entydigt. Träbitarna med aldehyd var lika starka stimuli som de med blod, medan de andra ägnades ett förstrött intresse. De vanligaste beteendena var att lukta, slicka, bita och krafsa. Tigern var mest ihärdig, medan den sydamerikanska vildhunden tröttnade tidigare än de andra djurarterna.
LiU-forskarnas studie är den första som visar att en enda komponent kan vara lika attraktiv som den komplexa lukten.
– Hur detta har utvecklats under evolutionen är en intressant fråga. Kanske finns det en minsta gemensam nämnare för allt däggdjursblod, säger Matthias Laska.
Han planerar nu flera uppföljningar av studien, bland annat hur bytesdjur som möss reagerar på blodlukt.
För djurparken gav studien resultat som kan användas i den dagliga verksamheten. Instängda djur behöver stimulans för att inte förslöas och bli feta. De doftande träbitarna kan nu bli ett populärt tillskott till denna så kallade miljöberikning.
Artikel: Behavioral responses to mammalian blood odor and a blood odor component in four species of large carnivores av S. Nilsson, J. Sjöberg, M. Amundin, C. Hartmann, A. Buettner and M. Laska. PLOS ONE November 10, 2014. http://dx.plos.org/10.1371/journal.pone.0112694
Kontakt:
Matthias Laska, professor i zoologi, 013-281240, matthias.laska@liu.se
Pressmeddelandet skickat av:
Åke Hjelm, vetenskapsredaktör
013-281395
Vill du ha mer nyheter från Linköpings universitet? Vårt elektroniska nyhetsbrev LiU-nytt-e kommer varje torsdag med alla nyhetsartiklar som publicerats på webben under den gångna veckan. Prenumerera här!
Taggar: