Forskarrapport kartlägger sexhandeln
Sexhandeln i Sverige flyttar alltmer från stadsgatan till cybergatan. De unga kvinnor som via Internet och mobiltelefoni säljer sexuella tjänster har i många fall varit utsatta för övergrepp och andra svåra händelser, men de bemöts ofta med misstro. Deras behov av stöd lyfts fram i rapporten Prostitution i Sverige, som nu läggs fram till Socialstyrelsen.
- Vi måste börja följa FN:s barnkonvention och ge dessa flickor hjälp så fort vi får veta att något hänt, säger Carl Göran Svedin, professor i barn- och ungdomspsykiatri vid Linköpings universitet och huvudförfattare till rapporten.
Studien av online-sexhandeln har gjorts av Linda Jonsson, socionom och doktorand vid Linköpings universitet. Elva kvinnor mellan 18 och 25 år med erfarenhet av att erbjuda sexuella tjänster via nätet intervjuades. Alla hade haft kontakter med socialtjänsten eller barnpsykiatrin och beskrev hur de känt sig överkörda och missuppfattade.
Att stärka den uppsökande verksamheten på webben är en av de rekommendationer som författarna lägger fram för de framtida insatserna mot prostitution. Rapporten som är beställd av regeringen via Socialstyrelsen utgör i stort en utvärdering av det arbete som utförs inom de tre prostitutionsgrupperna i Stockholm, Göteborg och Malmö.
- Resultatet är den mest kompletta kartläggning av sexhandeln i Sverige som någonsin gjorts, säger professor Carl Göran Svedin som lett projektet i samverkan med forskare vid Lunds universitet.
Prostitutionsgrupper inrättades i ett antal kommuner på 1970-talet. Några har lagts ned, till exempel i Norrköping. Nu återstår grupperna i Stockholm, Göteborg och Malmö, samtliga organiserade under respektive kommuns socialtjänst.
De är små organisationer – med mellan fem och tio tjänster – som arbetar uppsökande på gator och krogar, men också i viss utsträckning på Internet. De erbjuder råd och stöd, skadeprevention och behandling i form av psykoterapi.
- Jag hyser stor beundran för deras arbete som innebär ständiga möten med utsatta människor i en tuff miljö, säger Carl Göran Svedin.
I rapporten redovisas lovande resultat av två ettåriga behandlingsstudier, en med sexsäljare och en med sexköpare. Strax innan eller under behandlingens gång upphörde 80 procent av de prostituerade att sälja sex. De använde mindre droger och hade fått bättre självkänsla och livskvalitet. Köparna, som i många fall klassade sig själva som sexmissbrukare, hade upplevt ett minskat beroende, tydliga förbättringar i relationen till sin familj och starkare psykisk hälsa.
Då bägge studierna består av mätningar före och efter ett års behandling och inte är randomiserade och kontrollerade, manar forskarna till försiktighet vid tolkning av resultaten.
I den första av rapportens åtta delar redovisas utfallet av en webbaserad enkätundersökning bland drygt 5 000 personer i åldern 18-65 år. Där framgår bland annat att en tiondel av de svenska männen uppger att de någon gång köpt sex, vilket i 85 procent av fallen har skett utomlands. 0,8 procent av männen och 0,6 procent av kvinnorna har sålt sex, oftast mellan en och tre gånger. En stor majoritet vill behålla nuvarande sexköpslag trots att få tror att den bidragit till att minska sexhandeln. Kvinnorna är mer restriktiva till prostitution än männen.
Rapporten utmynnar i ett antal rekommendationer för att utveckla arbetet mot prostitution. Några exempel:
- Prostitutionsgrupperna behöver en bättre organisatorisk stabilitet och möjligheterna för personer utanför storstäderna att få hjälp måste öka. För detta kan krävas en statlig delfinansiering.
- Ett nationellt kompetenscentrum kring prostitution skulle förstärka arbetet regionalt och nationellt. För den fortsatta utvecklingen av kunskap och metoder krävs en strukturell förändring av verksamheten.
- Stramare policy på statliga myndigheter (helst även i det privata näringslivet) när det gäller upphandling av porrfria hotell, porrsurfning och utlandsvistelser.
Rapporten Prostitution i Sverige är publicerad på Linköping University Electronic Press, se http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:liu:diva-75383.
Kontakt:
Carl Göran Svedin, professor i barn- och ungdomspsykiatri, Linköpings universitet (övergripande frågor) 0709-660740, carl.goran.svedin@liu.se
Gisela Priebe, forskare, barn- och ungdomspsykiatri, Lunds universitet
(frågor om enkätundersökningen) 046-174428, 0733-728289, gisela.priebe@med.lu.se
Cecilia Kjellgren, forskare, barn- och ungdomspsykiatri, Lunds universitet
(frågor om behandlingsstudierna) 0733-170841, cecilia.kjellgren@med.lu.se
Pressmeddelandet skickat av:
Åke Hjelm
Vetenskapsredaktör, Linköpings universitet
www.liu.se
013-281395, ake.hjelm@liu.se
Taggar: