God effekt av diabetesvaccin i genetisk undergrupp
I en klinisk studie ledd från Linköpings universitet och finansierad av läkemedelsbolaget Diamyd Medical har forskare undersökt om immunterapi mot typ 1-diabetes kan bevara kroppens egen produktion av insulin. Resultaten pekar mot att injektion av ett protein, GAD, i lymfkörtel kan ha god effekt i en undergrupp av individer. Fynden publiceras i tidskriften Diabetes Care.
Vid typ 1-diabetes attackerar immunförsvaret de celler som producerar insulin. När de insulinbildande cellerna försvunnit kan kroppen inte längre reglera blodsockernivåerna och den som fått typ 1-diabetes måste tillföra insulin under resten av livet.
En av de stora frågorna inom typ 1-diabetesforskningen är om, och i så fall hur, immunförsvarets attack kan bromsas eller kanske till och med stoppas helt. En möjlig strategi går ut på att påverka immunförsvaret genom att injicera protein som immuncellerna reagerar på, som ett slags vaccination. Ett av de proteiner som immunförsvaret ofta bildar antikroppar mot vid typ 1-diabetes är GAD65 (glutamic acid decarboxylase). Professor Johnny Ludvigsson vid Linköpings universitet har under många år studerat möjligheterna att vaccinera personer med nydebuterad typ 1-diabetes med GAD. Förhoppningen är att immunförsvaret ska bli mer tolerant mot kroppens eget GAD och sluta skada de insulinproducerande cellerna, så att kroppen kan fortsätta bilda en del insulin.
– Det har visats i stora studier att även väldigt liten egen insulinproduktion tycks betyda mycket för patienternas hälsa. Personer med diabetes som har en viss insulinproduktion får inte lika lätt för lågt blodsocker, eller hypoglykemi. Risken är också mindre att utveckla det livshotande tillståndet ketoacidos, som kan uppstå vid insulinbrist, säger Johnny Ludvigsson, senior professor vid Institutionen för biomedicinska och kliniska vetenskaper vid Linköpings universitet.
Johnny Ludvigsson har lett den kliniska fas 2-studien DIAGNODE-2, där forskarna undersökt effekten av injektioner av GAD-alum (Diamyd) i lymfkörtlar på 109 unga personer med nyligen debuterad typ 1-diabetes. Deltagarnas egen insulinproduktion mättes vid studiens start och efter 15 månader. Även flera andra utfallsmått mättes, som förändringar i långtidsblodsocker (HbA1c) och hur mycket insulin patienterna behövde ta varje dag.
Tidigare studier av immunterapi vid diabetes har tytt på att genetiska faktorer kan ha betydelse för behandlingseffekten. I den aktuella studien tittade forskarna därför på olika varianter av gener som kallas HLA. HLA-gener kodar för proteiner som sitter på ytan av särskilda celler. De fungerar som hållare för proteinbitar som visas upp för förbipasserande immunceller. Om proteinbiten som presenteras är från exempelvis en bakterie ska immunförsvaret bilda antikroppar mot det främmande proteinet. Men ibland reagerar immunförsvaret även mot kroppsegna ämnen, och vissa HLA-typer är förknippade med en ökad risk för typ 1-diabetes. HLA-typen HLA-DR3-DQ2 visar upp GAD65-proteinet för immunceller och patienter med denna genvariant har ofta antikroppar mot GAD65 i ett tidigt skede av sjukdomsutvecklingen. Ungefär hälften av deltagarna i den aktuella studien hade genvarianten HLA-DR3-DQ2.
När forskarna tittade på hela patientgruppen syntes ingen skillnad mellan behandling och placebo på bevarad insulinproduktion. Däremot syntes en positiv effekt av GAD-alum i den undergrupp av patienter som hade HLA-typ DR3-DQ2.
– Patienterna i den undergrupp som har HLA-typ DR3-DQ2 förlorar inte insulinproduktionen lika snabbt. Vi ser däremot ingen nämnvärd effekt hos de patienter som inte har denna HLA-typ, säger Johnny Ludvigsson.
I studien noterades inga biverkningar som var relaterade till behandlingen med GAD-alum.
– Behandling med GAD-alum verkar vara ett lovande, enkelt och säkert sätt att bevara insulinsekretion hos knappt halva gruppen av patienter med typ-1 diabetes, det vill säga de som har rätt HLA-typ. Därför ser vi fram emot att göra större studier och vi hoppas att det ska kunna leda till ett läkemedel som kan ändra förloppet av typ 1-diabetes, säger Johnny Ludvigsson.
Studien har finansierats av Diamyd Medical AB, Barndiabetesfonden och Diabetesfonden. Läkemedelsföretaget Diamyd Medical var involverat i planering och datainsamling. En av artikelförfattarna, Ulf Hannelius, är anställd av Diamyd Medical.
Om studien:
De 109 deltagarna, som var mellan 12 och 24 år gamla och hade haft diagnosticerad typ 1-diabetes i högst ett halvår, fördelades slumpmässigt i två grupper. Den ena gruppen fick tre injektioner med GAD-alum med en månads mellanrum och vitamin D i tablettform, medan kontrollgruppen fick placebo. Varken deltagarna eller forskarna visste vilka patienter som fick GAD-alum-behandlingen (randomiserad dubbelblind studie).
Artikeln: ”Intralymphatic glutamic acid decarboxylase with Vitamin D supplementation in recent onset Type 1 diabetes: a double-blind randomized placebo-controlled Phase IIb trial”, Johnny Ludvigsson, Zdenek Sumnik, Terezie Pelikanova, Lia Nattero Chavez, Elena Lundberg, Itxaso Rica, Maria A Martínez-Brocca, MariSol Ruiz de Adana, Jeanette Wahlberg, Anastasia Katsarou, Ragnar Hanas, Cristina Hernandez, Maria Clemente León, Ana Gómez-Gila, Marcus Lind, Marta Ferrer Lozano, Theo Sas, Ulf Samuelsson, Stepanka Pruhova, Fabricia Dietrich, Sara Puente Marin, Anders Nordlund, Ulf Hannelius och Rosaura Casas, (2021), Diabetes Care, publicerad online den 21 maj 2021, doi: 10.2337/dc21-0318
För mer information, kontakta gärna:
Johnny Ludvigsson, senior professor, johnny.ludvigsson@liu.se, 0706 577 234
Högupplösta pressbilder kan laddas ner från LiU:s mediabank.
Pressmeddelandet skickat av:
Karin Söderlund Leifler
Vetenskapsredaktör, Linköpings universitet
www.liu.se
013-281395 eller 073-4170159
karin.soderlund.leifler@liu.se
Vill du ha mer nyheter från Linköpings universitet? Genom nyhetsbrevet "Forskning och samhälle - nyheter från Linköpings universitet" får du ta del av det senaste inom forskning och samverkan vid Linköpings universitet. Prenumerera här
Taggar:
