Hjärnans cannabisliknande system skyddar mot beroendesjukdom efter barndomstrauma

Höga nivåer av kroppens egna cannabisliknande ämnen skyddar mot att utveckla beroendesjukdom hos personer som haft traumatiserande upplevelser som barn. Detta enligt en ny studie från Linköpings universitet. Hjärnorna hos de som inte utvecklat beroende efter barndomstrauma verkar processa känslorelaterade sociala signaler bättre, även jämfört med friska kontrollpersoner.

Traumatiska upplevelser under barndomen har länge misstänkts öka risken att en person utvecklar beroende av droger eller alkohol längre fram i livet. Forskare vid Linköpings universitet har tidigare visat att även när man tar hänsyn till genetik är risken att utveckla ett beroende tre gånger högre om man varit exponerad för ett barndomstrauma jämfört med om man inte varit det.

– Det har varit mycket fokus på beroende som en sjukdom som drivs av en längtan efter njutningseffekter och eufori, men för många handlar det snarare om drogernas förmåga att dämpa negativa känslor, stresskänslighet, ångestbenägenhet och låg sinnesstämning. Utifrån det har vi och andra forskare haft teorin att påverkan i barndomen kan bidra till att funktionen i hjärnans stress- och obehagssystem ställs om och att det förmedlar risken in i vuxenlivet, säger Markus Heilig, professor och föreståndare för Centrum för social och affektiv neurovetenskap, CSAN, vid Linköpings universitet och överläkare vid psykiatriska kliniken på Universitetssjukhuset i Linköping.

En intressant spelare i det här sammanhanget är en grupp cannabisliknande substanser i hjärnan som kallas endocannabinoider. Det endocannabinoida systemet har en viktig roll i att reglera hur vi reagerar på stress och obehag. Ett relativt nytt spår inom forskningen är att sådana kroppsegna system kanske kan fungera som en slags stressbuffert.

Forskarna bakom studien, som publiceras i tidskriften Molecular Psychiatry, ville undersöka möjliga mekanismer bakom sårbarhet eller motståndskraft för beroendesjukdom längre fram i livet efter barndomstrauma. En svårighet för forskningen är att människor som utvecklar problem senare i livet tenderar att överrapportera negativa livserfarenheter när de får frågor om tidigare händelser. Forskarna utgick därför från register över personer som behandlats inom barn- och ungdomspsykiatrin för traumatiska upplevelser under barndomen. I studien deltog runt 100 unga vuxna fördelade i fyra jämnstora grupper: personer som exponerats för tidigt livstrauma och utvecklat substansberoende, personer som exponerats men inte utvecklat beroende, personer som inte exponerats men utvecklat ett beroende och personer som inte exponerats och inte heller hade ett beroende. Forskarna mätte nivåerna av endocannabinoider i deltagarnas blod och gjorde flera experiment som testade deras stressreaktioner. Deltagarnas hjärnor scannades också med magnetresonanstomografi, också kallat magnetkamera, medan deras reaktioner på sociala stimuli testades.

Det visade sig att en av grupperna stack ut jämfört med de andra tre, nämligen den grupp som varit med om barndomstrauma men inte utvecklat beroendesjukdom senare. Forskarna benämner gruppen som ”motståndskraftig”. Denna grupp hade både en förhöjd funktion i det endocannabinoida systemet och annorlunda hjärnaktivitet jämfört med de andra grupperna. Förvånande nog skilde sig den motståndskraftiga gruppen särskilt från kontrollgruppen, som varken exponerats för trauma eller hade ett beroende.

Den motståndskraftiga gruppen visade högre aktivitet i tre hjärnområden när deltagarna ställdes inför känslomässiga sociala stimuli. Två av områdena ingår i ett nätverk i hjärnan som riktar uppmärksamheten och kognitiva förmågor mot det som är viktigt just i stunden och ändrar personens beteende efter situationen. Det tredje hjärnområdet ligger i pannloben och är kopplat till reglering av känslor. Detta område kommunicerar mycket med andra områden i hjärnan som bearbetar känslor. Jämfört med andra djur har människan en välutvecklad pannlob som kontrollerar impulser och känslor, exempelvis genom att dämpa rädsloimpulser när rädslan inte är relevant i situationen.

­– Den ökade aktiviteten i vissa hjärnområden i den motståndskraftiga gruppen, som inte hade utvecklat ett beroende trots barndomstrauma, kan vara kopplat till ett mer ändamålsenligt sätt att reagera på känslomässig social information. Vi ser också att de även i vila har en ökad kommunikation mellan framloberna och andra delar av hjärnan, vilket kan tyda på att denna grupp har en bättre emotionell reglering, säger Irene Perini, forskare vid CSAN vid Linköpings universitet.

Upptäckten väcker frågan om den motståndskraftiga gruppen hade en hög funktion i det endocannabinoida systemet redan från början, eller om de kunde stärka systemet som svar på stress och på så sätt undgå långsiktiga konsekvenser av traumatiska barndomsupplevelser. Eftersom det är en tvärsnittsstudie, går det inte att avgöra utifrån den aktuella studien.

Forskningen har finansierats med stöd av bland andra Vetenskapsrådet, Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse, Region Östergötland, Linköpings universitet, Systembolagets alkoholforskningsråd och the Brain & Behaviour Research Foundation NARSAD Young Investigator Grant. Studien är gjord av Markus Heiligs forskargrupp vid CSAN. Irene Perini är huvudförfattare tillsammans med Leah Mayo, tidigare vid CSAN och LiU, och nu professor vid University of Calgary i Kanada.

Artikeln: Resilience to substance use disorder following childhood maltreatment: association with peripheral biomarkers of endocannabinoid function and neural indices of emotion regulation, Irene Perini, Leah M. Mayo, Andrea J. Capusan, Elisabeth R. Paul, Adam Yngve, Robin Kämpe, Emelie Gauffin, Raegan Mazurka, Bijar Ghafouri, Niclas Stensson, Anna Asratian, Paul J. Hamilton, Åsa Kastbom, Per A. Gustafsson och Markus Heilig, Molecular Psychiatry, publicerad online den 12 april 2023, doi: 10.1038/s41380-023-02033-y

För mer information, kontakta gärna:

Markus Heilig, professor, markus.heilig@liu.se, 013-28 66 26

Irene Perini, förste forskningsingenjör, irene.perini@liu.se, 013-28 44 53

Högupplösta pressbilder på forskarna kan laddas ner från LiU:s mediabank.

Pressmeddelandet skickat av:
Karin Söderlund Leifler
Presskontakt, Linköpings universitet
www.liu.se
013-281395 eller 073-4170159
karin.soderlund.leifler@liu.se

Vill du ha mer nyheter från Linköpings universitet? Genom nyhetsbrevet "Forskning och samhälle - nyheter från Linköpings universitet" får du ta del av det senaste inom forskning och samverkan vid Linköpings universitet. Prenumerera här

Taggar: