Ingen debatt om kärnavfallet
Kärnavfallets hantering har blivit en teknisk fråga för kärnkraftsindustrins, regeringens och miljörörelsens experter. Den har inte förankrats varken hos politiker eller allmänhet, menar idéhistorikern Jonas Anshelm.
– Kärnavfallet har blivit en icke-fråga. Det förs ingen politisk debatt om slutförvaringen och det går inte att bilda opinion i frågan, konstaterar Jonas Anshelm, professor på Tema Teknik och social förändring.
Han har studerat den svenska debatten om kärnavfallet från 1950 och framåt och menar att det är en politisk konflikt, men att den debatteras med vetenskapen som medel.
– Det finns en stark tilltro till förnuftet och att bäst argument vinner, men frågan om slutförvar är ett moraliskt och politiskt beslut. Ytterst handlar det om synen på tillväxt och riskerna för det framtida ekologiska systemet, säger Jonas Anshelm.
På 1970-talet fällde kärnkraftsfrågan mer än en regering, men när Oskarshamns och Östhammars kommuner röstade ja till att ta emot kärnavfall för slutförvaring övergick den till att bli en teknisk fråga om avfallets hantering.
Kärnkraftindustrins ansökan om slutförvar som nu behandlas innebär att det använda kärnbränslet förvaras i kopparkapslar 500 meter ned i berggrunden.
Hur motståndskraftigt koppar är mot rostangrepp är en av frågorna som experterna diskuterar.
– Det är svårt att delta i den diskussionen om man inte är geolog eller materialfysiker, säger Jonas Anshelm.
Kärnavfallets slutförvar har diskuterats i drygt 50 år och uppfattningen om vad kärnavfall är, hur stora volymer det handlar om och hur länge det måste förvaras har förändrats genom åren.
– I början av 1960-talet gjöts kärnavfallet in i betong och dumpades i havet. På 1970-talet hävdade kärnkraftindustrins experter att avfallet rymdes i ett utrymme stort som en sporthall. På 1960-talet tänkte man sig att det skulle räcka med hundra års förvaring, men nu menar experterna att det krävs mer än hundra tusen års förvaring innan kärnavfallet är oskadliggjort, berättar Jonas Anshelm.
– Uppfattningen om vad kärnavfall är, hur långlivat det är och hur det ska hanteras har kontinuerligt förändrats sedan 1950-talet och kommer att fortsätta förändras även sedan det fattats beslut om slutförvaring.
Jonas Anshelm kan nås på 013-27 42 52 och jonas.anshelm@liu.se.
Pressmeddelandet har skickats av:
Birgitta Weibull, forskningsinformatör
Linköpings universitet
013-28 29 11, birgitta.weibull@liu.se
Vill du ha mer nyheter från Linköpings universitet? Vårt elektroniska nyhetsbrev LiU-nytt-e kommer varje torsdag med alla nyhetsartiklar som publicerats på webben under den gångna veckan. Prenumerera här!
Taggar: