Lantbrukets roll som klimatbov kan ifrågasättas

Enligt FN:s klimatpanel IPCC står lantbruket för en stor del av världens utsläpp av växthusgaser och ses därför av många som en klimatbov. Den slutsatsen bygger dock på ett paradigm som kan ifrågasättas, skriver LiU-forskaren Per Frankelius i en nyligen publicerad artikel i Agronomy Journal.

Lantbruk bygger på storskalig fotosyntes där koldioxid binds i grödorna samtidigt som syre produceras. En del av kolet hamnar i växternas rötter, men största delen av kolet binds i kolhydrater som skördas och tas om hand. Det handlar om olika sädesslag, oljeväxter, grönsaker och även vall.

– Det faktum att kolet binds i grödorna samtidigt som de avger syre, på samma vis som växande skog, är en positiv effekt som inte finns med i IPCC:s kalkyler, där man bara räknar med de klimatgaser som är negativa för klimatet. Det gäller även i The Greenhouse Gas Protocol som är en väl etablerad standard för hur utsläpp av växthusgaser ska beräknas, säger Per Frankelius, universitetslektor och docent i företagsekonomi vid Linköpings universitet, som nyligen publicerat en artikel i ansedda Agronomy Journal, utgiven av American Society of Agronomy.

– Synen bygger på ett paradigm som nära nog aldrig har ifrågasatts. Politiker och beslutsfattare behöver få förståelse för hela vidden av lantbrukets klimatpåverkan, annars riskerar vi att det fattas en rad beslut som påverkar den långsiktiga hållbarheten på ett negativt sätt, säger Per Frankelius.

Argumentet för att inte ta med grödor som ett positivt tillskott brukar vara att när de konsumeras i nästa led, blir mat till människor och djur, bildas koldioxid.
– Men det sker i en annan sektor, inte i lantbruket, påpekar Per Frankelius.

I Agronomy Journal ger han ett räkneexempel:
I jordbruket odlas tack vare fotosyntesen många olika grödor. En av dessa är spannmål. Förra året producerades i världen 2,7 miljarder ton. Det motsvarar cirka 1 miljard ton kol som i sin tur motsvarar 3,8 miljarder ton koldioxid. Skulle vi ta in också andra grödor som t.ex. oljeväxter och sockerbetor blir siffran betydligt högre.

– Totalt producerade världens lantbruk 9,2 miljarder ton produkter ur grödor under 2018, enligt statistik från FAOSTAT 2020. Olika grödor har olika vatteninnehåll men en god gissning är att den totala produktionen motsvarar cirka 9100 miljoner ton koldioxid, säger Per Frankelius.

Jordbruket producerar dessutom gräs på vallar och betesmarker som binder kol och utöver det binds även 2,7 miljarder ton kol i marken.
– Är jordbruket då en av världens största klimatbovar eller är jordbruket i själva verket en klimatpositiv sektor? frågar han.

Det han inte ifrågasätter är att lantbruket också släpper ifrån sig en betydande mängd av negativa växthusgaser, som det är angeläget att minska på ett hållbart sätt. Per Frankelius är även processledare för innovationsplattformen Agtech 2030 och i artikeln redogör han för inte mindre än sju konkreta åtgärder som både kan utveckla sektorn och minska utsläppen. Åtgärderna spänner från att se till att fälten är gröna året om till marknadsföring av djurens ekosystemtjänster, fossilfri mineralgödsel, spridning av biokol, ersätta diesel i motorer med fossilfri biodiesel, el, bränsleceller eller till och med ångmotorer, placera träd i alléer utmed åkermarkerna och där placera solpaneler som följer solen med en nyligen patenterad teknik samt olika sätt att minska markpackningen. I samtliga fall med hänvisning till konkreta exempel.

Per Frankelius slutsatser är tydliga: för att uppnå en långsiktig hållbarhet behöver lantbruket i världen utvecklas, i alla sina delar, inte avvecklas eller få försämrade ekonomiska möjligheter. En nyckel till framgång är innovation.

Frankelius, Per (2020). A proposal to rethink agriculture in the climate calculations, Agronomy Journal (published by American Society of Agronomy), vol 112, issue 4, pp. 3216-3221.DOI 10.1002/agj2.20286

Kontakt: Per Frankelius, per.frankelius@liu.se, 013 28 15 96

 

Bakgrund IPCC:s rapporter
Enligt den senaste och femte rapporten från IPCC, AR5, publicerad 2014, hävdas det att lantbruk, skogsbruk och annan landanvändning (AFOLU) står för 24 procent av världens samlade utsläpp av växthusgaser. En sektor, energi och värmeproduktion, ger ett större bidrag på 25 procent. I en separat rapport från IPPC om landanvändning från 2019 modifieras siffran till 23 procent, men det understryks också att: “Agriculture, forestry and other land use (AFOLU) is a significant net source of GHG emissions (high confidence), contributing to about 23% of anthropogenic emissions of carbon dioxide (CO2), methane (CH4) and nitrous oxide (N2O) combined as CO2 equivalents in 2007–2016 (medium confidence).”

Climate Change 2014: Synthesis Report. Contribution of Working Groups I, II and III to the Fifth Assessment Report of the Intergovernmental Panel on Climate Change [Core Writing Team, R.K. Pachauri and L.A. Meyer (eds.)]. IPCC, Geneva, Switzerland, 2014.

Climate change and land 2019: An IPCC special report on climate change, desertification, land degradation, sustainable land management, food security, and greenhouse gas fluxes in terrestrial ecosystems. Geneva: The Intergovernmental Panel on Climate Change, IPCC, 2019. Page 45.

Pressmeddelandet skickat av  Monica Westman, Vetenskapsredaktör, Linköpings universitet

www.liu.se  013-28 68 39, monica.westman@liu.se

Taggar:

Om oss

Linköpings universitet, LiU, bedriver världsledande, gränsöverskridande forskning inom bland annat material, IT och hörsel. I samma anda erbjuder universitetet ett stort antal innovativa utbildningar, inte minst många professionsutbildningar för till exempel läkare, lärare, civilekonomer och civilingenjörer. LiU blev universitet 1975 och är idag 32 000 studenter och 4 000 medarbetare. Studenterna är bland de mest eftertraktade på arbetsmarknaden och enligt internationella rankningar är LiU bland de främsta i världen.

Prenumerera

Media

Media