OECD-ländernas politiker tar efter varandra
Ju mer demokratiskt ett land är desto större sannolikhet att politikerna beslutar på samma sätt som i grannländerna, utan närmare analys. Det visar en forskargrupp som studerat politiskt beslutsfattande i corona-krisens inledning.
Karl Wennberg och Abiel Sebhatu, professor respektive postdoktor vid Institutet för Analytisk Sociologi vid Linköpings universitet har tillsammans med kollegor i Uppsala och Göteborg studerat det politiska beslutsfattandet i OECD-länderna under corona-krisen. De har nu publicerat sina resultat i den erkända tidskriften PNAS, Proceedings of the National Academy of Sciences of the United States.
Utgångspunkten för forskningen är att majoriteten av OECD-länderna införde samma eller liknande restriktioner; stopp för stora folksamlingar, stängning av skolor, reserestriktioner, utegångsförbud och karantän, under ett par veckor i mars, trots att länderna i sig hade mycket olika förutsättningar.
– Vi fann att besluten inte har baserats på, eller har mycket svag koppling till standardindikatorer inom epidemiologin, som antal infekterade, dödstal, kapacitet för intensivvård och liknande. Viktigare har varit hur många närliggande länder som redan har genomfört åtgärder, säger Karl Wennberg.
Det fenomen som innebär att politiska åtgärder sprids, utan närmare analys, kallas i litteraturen ”diffusion”, ett fenomen som oftast uppträder när beslut ska fattas under stor osäkerhet.
De politiska besluten under corona-pandemin är förvisso fattade under stor osäkerhet. Forskarna konstaterar dock att timingen är viktig, det vill säga när åtgärderna sätts in. Att vänta för länge leder till okontrollerad spridning och överbelastning av sjukhusen men att införa restriktioner för tidigt eller på samma vis som alla andra, har nackdelar i form av högre sociala och ekonomiska kostnader i psykisk ohälsa och låg ekonomisk aktivitet, liksom risk för en andra våg när restriktionerna släpps. Restriktioner är också beroende av medborgarnas vilja, förmåga och uthållighet att följa de regler som införs.
– Man kunde förvänta sig att länderna var för sig gör noggranna genomgångar av den egna situationen och fattar beslut utifrån det. Givet hur olika länderna är och i vilken fas i pandemin de befann sig i under våren, kapaciteten i vårdkedjorna, demografin och hur långt pandemin hunnit i respektive land sticker homogeniteten i beslutsfattande ut, säger Karl Wennberg.
Forskarna diskuterar också kring det faktum att politikerna är utsatt för ett internt tryck, de vill inte bli beskyllda för passivitet eller komma på efterkälken utan istället visa handlingskraft.
Forskargruppen varnar även för beslutsfattandets effekter på demokratin. De har tittat på graden av demokrati i ett land i förhållande till timingen, det vill säga när restriktionerna infördes. Här konstaterar de att ju större demokrati i ett land desto långsammare införs stängningar av skolor och arbetsplatser - allt annat lika. I demokratiska länder är det dock större sannolikhet att de härmar varandra.
– Vi ser också i vår analys hur bestämmelser snabbt kan inskränka människors frihet och rättigheter. I maj 2020 hade fler än 100 länder infört variationer av nödlagstiftning, lagar som påverkar de demokratiska processerna negativt. V-Dem Institutet i Göteborg uppskattar att uppemot av 82 länderna står inför en betydande eller mellanstor risk för en kvarvarande försämrad demokrati, säger Karl Wennberg.
Forskargruppen hoppas att insikterna om det stora inslaget av diffusion i det politiska beslutsfattandet blir en viktig pusselbit för fortsatta studier av pandemins politiska konsekvenser.
’Explaining the homogeneous diffusion of Covid-19 policies among heterogenous countries’, Abiel Sebhatu, Karl Wennberg, Stefan Arora-Jonsson, Staffan I Lindberg, PNAS 2020, doi 10.1073/pnas.2010625117
Kontakt: Karl Wennberg, Karl.wennberg@liu.se, 0705-105366
Pressmeddelandet skickat av Monica Westman, Vetenskapsredaktör, Linköpings universitet
www.liu.se 013-28 68 39, monica.westman@liu.se
Taggar:
