Utsatta migrantarbetare och svensk solidaritet
Hur stödjer facket, solidaritetsrörelser och andra organisationer utsatta migrantarbetare i Sverige? En ny avhandling visar hur stödet ser ut och vilka möjligheter och svårigheter de olika aktörerna ställs inför.
Antalet migrantarbetare i Sverige ökar, liksom antalet papperslösa. Många diskrimineras och lever mycket utsatt. En ny avhandling från Linköpings universitet, ”Negotiating solidarity”, visar hur de stödjande organisationerna kan förbättra villkoren för migranterna. Den visar också vad det finns för möjligheter och hinder i deras arbete för att migrantarbetarnas villkor ska stärkas.
– Efterfrågan på billig och flexibel arbetskraft ökar och migranter som har svårt att komma in på arbetsmarknaden utnyttjas. Eftersom staten inte hjälper dem går organisationer och frivilligrörelser in. Jag ville ta reda på hur den hjälpen ser ut och hur den fungerar, säger Nedžad Mešić vid Remeso, Institutet för forskning om migration, etnicitet och samhälle.
Han har följt arbetet i fackförbund – däribland några LO-anslutna –, Syndikalisterna och Fackligt center för papperslösa, en ideell organisation som stödjs av LO, TCO och Saco. Dessutom har han undersökt arbetet vid två antidiskrimineringsbyråer, en del frivilligorganisationer och lokala grupper som organiserat sig i en viss fråga, till exempel för att stödja utländska bärplockare.
De utsatta grupper han studerat är säsongsarbetare – däribland romska bärplockare från Bulgarien –, migrantarbetare som är diskriminerade i arbetslivet och papperslösa.
Resultaten visar att aktörernas solidaritetsarbete i många fall har lett till förlikningar mellan arbetsgivare och arbetstagare.
– Det ses som ett framsteg eftersom den utsatta parten då kan få betalt för arbete som utförts. Men förlikningarna sker i det fördolda, inte i domstolar, eftersom papperslösa personer då skulle riskera utvisning, säger Nedžad Mešić.
Aktörernas arbete för migrantarbetarna har bland annat också inneburit att en del fått ekonomisk hjälp med att återvända hem, att ett visst samarbete mellan staten och aktörerna uppstått och att migranternas situation lyfts fram för allmänheten.
Men det väcks också stora frågor hos organisationerna som ibland kan vara svåra att lösa. Inom fackförbunden vill till exempel inte alla medlemmar att papperslösa ska inkluderas. Vad blir konsekvensen av den oenigheten? I lokalsamhällen kan en polarisering uppstå mellan grupper som kämpar mot varandra, till exempel för eller emot bärplockare. Och hur går det att kommunicera om utsatthet och rättigheter när språkförbistringen är stor?
– Det är inget lätt arbete och det kräver mycket av dem som engagerar sig.
Med sin avhandling vill Nedžad Mešić bidra till nya forskningsfrågor som exempelvis rör fackets förnyelse, solidaritetsrörelser och politisk aktivism. Han hoppas också bidra till att arbetsmarknaden blir belyst ur migranternas perspektiv.
– Sett i relation till den så kallade flyktingkrisen, eller snarare solidaritetskrisen, så kan vi förvänta oss fler papperslösa och en växande svart arbetsmarknad. Jag hoppas att min avhandling leder till fördjupad kunskap om det, och hur den svenska arbetsmarknaden fungerar idag och hur den kan komma att utvecklas framöver.
Avhandlingen heter Negotiating solidarity – Collective actions for precarious migrant worker’s rights in Sweden Den läggs fram vid Campus Norrköping den 24 februari klockan 10.15.
Kontakt: Nedžad Mešić nås på tel: 011-363322, e-post: nedzad.mesic@liu.se
Pressmeddelandet har skickats av:
Eva Bergstedt, redaktör
Linköpings universitet
eva.bergstedt@liu.se, 013-28 89 96
Taggar:
