Från miljöskandal till ekologiskt kontrollprogram - Ramböll säkrar miljön kring Hallandsåsen
Den 13 december börjar tågen rulla genom Hallandsåsen. Tunneln är Sveriges längsta järnvägstunnel och har under det 23 år långa bygget blivit känd för annat än sin funktion. Ramböll har sedan bygget stoppades 1997 på grund av stort inläckage av grundvatten och spridning av giftig akrylamid haft flera uppdrag med inriktning på miljögranskning.
1997 hade tunnelbygget pågått i fem år men stoppades efter problem med grundvattenläckage och med tätningsprodukten Rhoca Gil. Banverket gav i samband med detta Ramböll, då Scandiakonsult, i uppdrag att organisera en miljögranskningsgrupp som skulle undersöka nuläget, saneringsmöjligheter och den eventuella fortsättningen av tunnelprojektet.
− Om man kan åka till månen fram och tillbaka, så kan man också tycka att det är rimligt att tycka att man ska kunna bygga den här tunneln och andra stora tunnlar miljösäkert.
Dåvarande kommunikationsminister Ines Uusmann i SVT:s Rapport, 13 oktober 1997.
I miljögranskningsgruppen ingick en rad experter inom olika områden som miljöjuridik, kemi, biologi, ekologi, ekotoxikologi, geoteknik och bergteknik från Ramböll och övriga samarbetsparter med inriktning på tunnelbygget och dess miljöpåverkan. I november 2000 redovisades gruppens arbete i en slutrapport som sedan ingick i Banverkets redovisning till regeringen av möjlig fortsättning av tunnelbygget.
Från 2003 fortsatte gruppens granskning av tunnelbygget i begränsad omfattning och med inriktning på tekniska lösningar, grundvatten, produktgranskning och ekologiskt kontrollprogram. 2005 återupptogs arbetet med att borra tunneln.
Kortsiktig påverkan
Under 2015 har kontrollprogrammet utvärderats inför att tunnelbygget slutförts.
Ett omfattande program av undersökningar av ekologiska förhållanden har pågått på Hallandsåsen sedan 1999 och som samlas i det ekologiska kontrollprogrammet. Ramböll har medverkat i programmets utformning och har därefter ansvarat för sammanfattningen av undersökningsresultaten i programmets årsrapporter.
Programmet innehåller kontroll av hydrologiska förhållanden som nederbörd, avrinning i bäckar, vatten- och grundvattennivåer. På åsen har naturförhållandena kontrollerats för att studera den direkta påverkan bygget har och har haft på naturen. Även bottenfauna och fiskar i bäckar har kontrollerats för att ge kunskap om hur livet i bäckarna ser ut.
Programmet kontrollerar även det vatten som rinner ur tunnlarna, och jord- och skogsbruk i närheten av åsen.
− Under tunnelborrningen när man drev tunnlarna med borrmaskinen så har miljön påverkats. Grundvattennivån har sjunkit och bäckar sinat, vilket i sin tur har påverkat livet i bäckar och dammar. Men det har visat sig att påverkan varit övergående. Långsiktigt har det ekologiska kontrollprogrammet konstaterat att det finns en bestående grundvattenpåverkan i vissa områden, exempelvis mindre vattenföring i vissa bäckar. I övrigt kommer man inte se någon påverkan alls på åsen av tunnelbygget, berättar Olov Holmstrand på Ramböll som arbetat med miljögranskningen.
Det ekologiska kontrollprogrammet visar att den naturpåverkan som varit inte kommer bli bestående. Det beror delvis på att tunnlarna blivit tätare än det värde man räknat med från början.
Vill du höra mer om arbetet? Olov Holmstrand berättar mer här.
Taggar:
