Röntgenmetod avslöjar höftpatienter som kan behöva omoperation

Mellan 5 och 30 procent av de som får en ny höftprotes måste någon gång under sin livstid opereras om. Ny forskning visar att en högupplösande röntgenmetod kan förutse vilka patienter som har störst risk för omoperation.

I Sverige utförs årligen omkring 16 000 höftprotesoperationer, samt därutöver cirka 1 100 omoperationer där hela eller delar av protesen måste bytas ut eller tas bort.

Risken för omoperation varierar med patientens ålder: bland patienter under 50 år genomgår omkring 30 procent en omopereration inom femton år, medan motsvarande andel för patienter äldre än 75 är 5-10 procent. Risken för omoperationer ökar också efter varje ny operation i höftleden.

Forskare vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet, har under trettio år utvecklat en speciell undersökningsmetod, som med hjälp av högupplöst röntgen (kallad radiostereometri) gör det möjligt att mäta protesens rörelse i förhållande till benet. Metoden, som nu utvärderats i en avhandling, kan användas för att förutse vilka patienter som riskerar omoperation.

– Med röntgenmetoden kan vi upptäcka rörelser i den konstgjorda ledskålen. Eftersom dessa rörelser ökar risken för att protesen på längre sikt ska lossna, kan informationen användas för att förutse omoperation, säger Maziar Mohaddes, som redovisar studierna i sin avhandling.

Röntgenmetoden kan enligt forskarna i ett tidigt skede förutsäga om nya protesmodeller och kirurgiska tekniker är säkra, och om de kan förväntas förbättra utfallet hos höftprotesoperade patienter.

Den aktuella tekniken är så specialiserad att den främst används inom forskningen. Enligt Maziar Mohaddes skulle en bredare klinisk användning både kunna identifiera och i viss mån minska omfattningen av komplikationer vid höftoperationer.

Avhandlingen, som bland annat bygger på data från Svenska Höftprotesregistret, försvaras vid en disputation den 2 oktober.

Länk till avhandling: https://gupea.ub.gu.se/handle/2077/39540

FAKTA HÖFTPROTESER
En höftprotes består av två delar: en som ersätter ledpannan (håligheten på utsidan av höftbenet) och en del som ersätter höftledens lårbensdel. I Sverige fixeras vanligen delarna vid benet med hjälp av bencement. Men tekniken anses både vara krävande och öka risken för lossning, och i Sverige och internationellt används i ökande omfattning ocementerade implantat. En relativ ny protestyp gjord i metallen tantal har i vetenskapliga studier visat bättre resultat än traditionella ocementerade protesmodellerna.

Kontakt:
Maziar Mohaddes, speciliastläkare, doktorand vid Sahlgrenska akademin, Göteborgs universitet
0736 665 818
maziar.mohaddes@gmail.com

Presskontakt Krister Svahn
Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet
0766-18 38 69
031-786 3869
krister.svahn@sahlgrenska.gu.se

Med 6 000 studenter och 1 800 anställda är Sahlgrenska akademin Göteborgs universitets största fakultet. Vid Sahlgrenska akademin bedrivs undervisning och forskning inom medicin, odontologi och vårdvetenskap. Vi sysselsätter 900 forskare engagerade i nationella och internationella samarbeten för att förebygga, lindra och behandla sjukdom och ohälsa. 

Taggar: