Traditionell rekrytering bland arbetarrörelsens ledare
När Mona Sahlin lämnade partiledarposten efter valförlusten 2010 bröts ett mönster som varit rådande sedan arbetarrörelsens barndom – aldrig tidigare hade en partiledare känt sig tvingad att lämna sitt uppdrag i förtid. Ingen hade heller tidigare kandiderat till posten, men i strid med rörelsens traditionella ledarideal uppmanades nu intresserade att träda fram. En avhandling från Göteborgs universitet visar att den traditionella urvalsprocessen vid rekryteringen av socialdemokratiska ledare därmed ifrågasattes för första gången på över 100 år.
I sin doktorsavhandling i historia studerar Petra Pauli den svenska arbetsrörelsens ledarideal och karriärvägar under 1900-talet. I fokus står den spänning mellan ledare och rörelse som befarades uppstå om ledarna förborgerligades i sina nya roller och i sina nya sociala miljöer. En ledare i arbetarrörelsen kunde bara få legitimitet under förutsättning att de aldrig lämnade sin klass eller svek arbetarrörelsens ideal. Ledaren skulle precis som medlemmen vara en del av rörelsen. Den som inte tillägnade sig detta förhållningssätt kom aldrig att upptas i rörelsens översta skikt.
– Att den svenska arbetarrörelsen hade så stor framgång under 1900-talet kan delvis förklaras med att den så skickligt hanterat förhållandet mellan ledarna och rörelsen, säger Petra Pauli. Lösningen har varit att rekryterings- och karriärvägar har utformats så att organisationerna har behållit greppet om ledarrekryteringen.
Petra Paulis avhandling visar att ledaridealets utformning gav ledarna legitimitet i rörelsen. Det ledarideal som utformades var å ena sidan auktoritärt, å andra sidan jämlikt. Den auktoritära sidan av ledaridealet har använts för att undvika intern splittring och hålla samman rörelsen. Den jämlika sidan har främst använts av ledarna själva för att skapa samhörighet med medlemmarna.
I samband med arbetarrörelsens professionalisering och byråkratisering under 1910-talet tenderade ledarskiktet att förborgerligas. Dock upphörde detta snart i och med att rörelsen upprätthöll mycket strikta karriärvägar och ledarideal för att förhindra detta. Urvalet av ledare kom i fortsättningen, med undantag för partiledaren, nästan uteslutande att utgå från klassbakgrund och inskolning genom SSU, och i LO:s fall att ledarna haft arbetaryrken.
Inte förrän på 1990-talet när kraven på jämställdhet trängde in i partiets ledning kom ledaridealet att förändras. Klass ställdes mot kön. De etablerade karriärvägarna sattes därmed ur spel. Under de senaste åren har partiet återgått till sina tidigare etablerade karriärmönster, vilket blev tydligt genom valet av Håkan Juholt, skolad i SSU och med rötterna i arbetarklassen. Därmed hade det traditionella ledarideal som aldrig ifrågasatts i LO också återinförts i partiet. Klass gick åter före kön.
Som arbetargrabb från Ådalen med en bakgrund i SSU uppfyllde därefter Stefan Löfven alla de krav som traditionellt ställts på en person i partiets ledarskikt med tillägget att han hade en gedigen bakgrund i den fackliga rörelsen.
– Det senare innebär en återgång till den historiska ambitionen att hålla samman rörelsens både grenar, den politiska och den fackliga, säger Petra Pauli. Ett ytterligare tecken på denna ambition är att den före detta SSU-ordföranden Karl-Petter Thorwaldsson i slutet av veckan förväntas efterträda Wanja Lundby-Wedin på posten som LO:s ordförande.
Mer information:
Petra Pauli, telefon: 073-638 6661, e-post: petra.pauli@history.gu.se
Avhandlingens titel: Rörelsens ledare: Karriärvägar och ledarideal i den svenska arbetarrörelsen under 1900-talet.
Tid och plats för disputation: fredagen den 1 juni 2012, kl. 13.00–15.00 i sal 10, universitetets huvudbyggnad, Vasaplatsen, Göteborg
Opponent: Professor Lars Berggren, Lunds universitet
Länk till avhandlingen i fulltext: http://hdl.handle.net/2077/28832
Avhandlingens abstract finns också digitalt publicerat: http://hdl.handle.net/2077/28832
Louise Quistgaard
Informatör
Tel: 031-786 1068
E-post: louise.quistgaard@hum.gu.se
Göteborgs universitet är ett av de stora i Europa med 39 000 studenter och 5 700 anställda. Verksamheten bedrivs av åtta fakulteter, till allra största del i centrala Göteborg. Utbildning och forskning har stor bredd och hög kvalitet – det vittnar sökandetryck och nobelpris om. www.gu.se.
Taggar: