Det är väldigt svåra sjukdomar. De drabbar både barn och vuxna och påverkar personerna resten av livet.

Vi ska härma strukturen i de små blodnystan i njuren genom vilka urinen filtreras. Chipet består av två olika kanaler med ett membran emellan. Den ena kanalen motsvarar blodcirkulationen och den andra urinen som kommer ut genom filtreringen. Den här tekniken gör att vi kan studera vad som händer när blodet för med sig ämnen som kan orsaka sjukdom, till exempel olika enzymer eller bakteriella toxiska ämnen. Då kan vi se hur sjukdomen uppstår.

Vi vill se om vi kan påverka det som händer, både på blodsidan och på urinsidan.

Vi ska titta på nya, tidigare odefinierade, mekanismer. Det kan handla om inflammatoriska mekanismer och hur de påverkar njurcellerna. Vi vill till exempel studera vissa enzymer som vi bedömer skulle kunna ha en roll i att aktivera de sjukdomsframkallande systemen. Om vi kan belägga att ett visst enzym orsakar skada så kan vi sätta in en behandling som begränsar den skadan.

Processerna bakom regenerering och cancer är väldigt lika. Men medan salamandrarna har god kontroll över både regenerativ tillväxt och cancertillväxt verkar vi människor ha en oförmåga att regenerera samtidigt som vi inte har kontroll över tillväxt av cancer. Vi vill förstå både likheterna och skillnaderna.

Vi vill veta mer om mekanismerna bakom både cancer och regenerering och ta reda på hur salamandrarnas regenerering sätts på och stängs av. Kunskap om det kan leda oss till en möjlighet att hitta en slags avstängningsknapp även för cancer.

Om vi har absolut kontroll över cellernas tillväxt behöver vi inte eliminera alla cancerceller. I stället kanske vi kan förändra dem till celler i en form som vi vill ha och som vi kan utveckla till något annat.

Det är en enorm skillnad. Nu kan vi välja vilken organism eller modell vi vill titta på utifrån vilka egenskaper den har och det är precis det vi gör med salamandrar. De har mycket speciella och intressanta förmågor som vi vill veta hur de fungerar.

Det handlar om tusentals celler per sekund. Om jag har ett prov som består av en miljon celler så kan jag med maskinen snabbt plocka ut de 5 000 celler med vissa egenskaper som jag vill titta närmare på och då sorteras de direkt ut i ett eget provrör. Vi kommer att kunna ta fram väldigt mycket mer information, inte minst om vissa sällsynta celltyper som alltmer framstår som viktiga. Den nya utrustningen ger oss helt nya möjligheter, jag ser det som ett paradigmskifte.

Forskarna som använder MR-tekniken här studerar väldigt olika sjukdomar såsom epilepsi, MS, Alzheimers sjukdom, cancer och artros. Ungefär en tredjedel av forskningen handlar om att, med hjälp av en speciell teknik som kallas funktionell MR, mäta hjärnaktivitet och därigenom studera sådant som koncentrationsförmåga, minnesförmåga, beslutsfattande, rädslobetingelser och språkinlärning.

Vi kommer att få ett system i klass med helt nyinköpt utrustning, men till en femtedel av priset. Dessutom kan vi fortsätta att nyttja den stora kunskap vi har arbetat upp om det här systemet, pågående projekt kan fortsätta och vi sparar mycket tid. När vi uppgraderar anläggningen behöver verksamheten pausa under cirka en månad. Om vi skulle ta ut det befintliga och ta in ett helt nytt system skulle allt stå still minst sex månader, kanske ett år.

Det pågår hela tiden rörelser i våra kroppar, även om vi ligger still. Andning medför rörelse och tarmar och organ rör på sig. Med de digitala signalerna kommer nya möjligheter för korrigeringar i realtid. Undersökningarna blir snabbare samtidigt som kvaliteten på bilderna blir bättre.

Buken är ganska stor och allting i den rör sig. Då behövs de här realtidsåterkopplingarna och justeringarna som inte varit möjliga att göra tidigare. Vi har redan hört av forskare som har uttryckt intresse för att undersöka bland annat prostatacancer, livmodercancer och leversjukdom med den uppgraderade MR-kameran. Även undersökningar av hjärnan, inklusive hjärntumörer, kommer att förbättras.

Fosfor spelar en viktig roll i cellernas energibildning och har också med tumörers metabolism att göra. På det sättet öppnar uppgraderingen för ytterligare nya möjligheter när det gäller forskning om cancer. Nu kan vi också börja använda olika former av mjukvara som inte fungerat med den tidigare utrustningen. Det skapar bland annat möjligheter för utveckling med hjälp av AI. Sammantaget innebär uppgraderingen att forskarna kommer att kunna se betydligt mer betydligt bättre på kortare tid. Dessutom kan de studera fler sjukdomar och utveckla nya metoder.

I Sverige inträffar cirka 90 000 osteoporosrelaterade frakturer per år. Ungefär 15 000 av dem är höftledsfrakturer vilka är en stor riskfaktor för sjukhusinläggning, komplikationer och dödsfall. Förutom lidandet och begränsningarna för patienterna medför osteoporos stora samhällskostnader eftersom en fraktur dels kostar i sjukhusvård, dels ofta är första steget mot behov av någon form av omsorg.

Det handlar om prevention och därför hamnar det ofta långt ner på prioriteringslistan i vården. Vi vill visa att de verktyg vi har tillgång till gör stor nytta om de används. Riskerna kan minskas betydligt med olika standardåtgärder som är både enkla och billiga. Bekymret är att patienterna inte ens diagnosticeras och då är det svårt att nå rätt individer med rätt insatser.

Vi drar nytta av Länsförsäkringars erfarenheter av hur man når ut till riskgrupperna och hur man kan inspirera dem att göra rätt. Dessutom har de i sin databas olika uppgifter som kan stärka studien och som man normalt inte har tillgång till i en klinisk studie. Det kan gälla kompletterande information om personernas boendeform, tidigare fallolyckor eller om de har använt någon hälsoapp. Genom att kombinera det bästa från våra olika världar kan vi få till en optimering av prevention med hjälp av både hälsoteknologi och riktade bentäthetsundersökningar.

Vi vet att om patienterna förstår och är motiverade är de också bättre på att följa rekommendationerna. Då kan de tydliga bilderna från bentäthetsmätaren göra stor skillnad. När vi kan visa att 'så här ser ditt skelett ut' kan vi också ha en informerad dialog. Visualiseringen blir ett bra verktyg.

De som enligt FRAX har förhöjd frakturrisk erbjuds en bentäthetsmätning. Sedan använder vi resultatet av den i kombination med bedömning av olika riskfaktorer för att sålla ut dem som verkligen skulle ha nytta av att vara med i studien.

Vi vill i första hand visa att det går att radikalt minska antalet frakturer som sker på grund av osteoporos. Vi vill också titta på om det går att, med rätt metoder och till exempel digitala hjälpmedel, öka patienternas vilja och förmåga att följa rekommendationer gällande både medicinering och andra förebyggande insatser. Efter två år ska studiedeltagarna göra ytterligare en bentäthetsmätning och därmed får vi också kunskap om i vilken grad insatserna har förbättrat bentätheten.

Vi vet att det är stor skillnad på cellerna i primärtumören och cellerna i metastaserna. Det är därför behandlingarna för primärtumörer inte fungerar lika bra på metastaser, sannolikt måste de hanteras annorlunda. Skillnaden beror på att cellerna förändrar sig när de förflyttar sig. De gör en tuff resa via blod- eller lymfsystemet. Längs vägen hamnar de i väldigt varierande biologiska miljöer som alla skiljer sig från deras normala miljö och som de måste anpassa sig till. Vi tror att de olika anpassningarna cellerna gör kan påverka vilket organ de sprider sig till. Dessutom måste de omforma sig för att undgå att upptäckas av immunförsvaret.

Eftersom cellerna ständigt förändrar sig har forskningen inte kunnat identifiera någon specifik markör, något i cellens DNA som kan tala om vilka celler som är metastatiska, alltså vilka som bildar eller kommer att bilda metastaser. Därför finns heller inte någon specifik behandling mot metastaser. Cellerna anpassar sig bland annat genom att förändra sin metabolism och det är därför vi vill kartlägga metabolismen i cellerna i metastaserna. Vi tittar också på celler i vävnad i närheten av metastaserna eftersom metaboliterna är involverade i kommunikationen mellan olika celler. Dessutom undersöker vi hur cellernas metabolism och laktat påverkar immunförsvaret.

Med den nya apparaturen kan vi arbeta med levande celler och analysera den pågående metabolismen. Det gör stor skillnad. Vi kan utsätta cellerna för olika behandlingar och se om och hur de reagerar, om metabolismen förändras när vi tillsätter till exempel olika sorters läkemedel. Och vi kan göra det i stor skala eftersom Seahorse-maskinen gör det möjligt att arbeta med många olika prover samtidigt. Det ger oss ett mycket bredare spektrum och kommer att öppna nya dörrar för vår forskning.

Alla kroppens celler har samma DNA, ändå har vi väldigt många olika celler och celltyper i olika delar av kroppen. Det beror på att det är olika delar av arvsmassan som är aktiv i bildandet av olika celler. Vid cancer har det ofta gått fel i den regleringen.

Vet man inte vilken diagnos det handlar om så vet man inte heller hur man ska behandla patienten på bästa sätt. Vi har arbetat mycket med DNA-metyleringsprofilering i syfte att kunna gruppera och diagnosticera tumörerna. Metyleringsprofilering kan till exempel identifiera undergrupper av medulloblastom, grupper som också korrelerar med hur bra patienterna svarar på behandlingen. Patienter med tumörer i en av grupperna går det väldigt bra för och de får nu mer skonsam behandling vilket medför lindrigare biverkningar.

Det här området är fortfarande under utveckling. Ju fler prover som analyseras, desto fler grupper ser vi.

Med hjälp av gensaxen försöker vi ta reda på vilka gener som är viktiga för att tumörcellerna ska överleva. Hittar vi dem kan vi utforma behandlingar som slår mot just de generna.

I ett HTS-mikroskop kan vi analysera upp till 384 prover samtidigt och få ut väldigt mycket information. Vi kan till exempel titta på förekomst av vissa proteiner, analysera storlek och form på cellerna eller utsätta dem för olika stimuli och se vad som händer och samtidigt dokumentera det. I ett vanligt mikroskop hanterar vi ett prov i taget vilket blir orimligt i den här typen av studier. Vi har tvingats att pausa testerna. Nu ser vi fram emot att kunna komma i gång igen.

”Vi vet att de är viktiga, men vi förstår ännu inte riktigt vad de gör, hur de är uppbyggda eller hur de regleras. De är svåra att studera och mäta av flera olika skäl, bland annat för att de är mer komplexa och mer varierande än andra typer av molekyler.

Saliv innehåller gott om kolhydrater och är väldigt enkelt att ta prov på, dessutom utan obehag för patienten. Om kolhydraterna i saliven kan visa vad som händer i andra delar av kroppen så skulle det vara ett kraftfullt diagnostiskt verktyg.

Pengarna går till en ny masspektrometer med högre känslighet än den vi har tillgång till nu. Den nya apparaturen kommer att göra det mycket enklare för oss att mäta kolhydraterna i saliven. Genom att koppla ihop mätningen med våra AI-modeller och skapa ett fullständigt automatiserat system får vi helt andra förutsättningar.

Vår modell gör analysen så gott som omedelbar, den tar bara några sekunder per prov. Med den nya masspektrometern får vi förutsättningar för snabba storskaliga studier som kan ge nya insikter om kolhydraternas roll vid cancer och andra sjukdomar och leda till att vi kan identifiera biomarkörer.

Vi kommer att etablera metoden genom att testa på normala salivprover för att sedan övergå till patientprover. Jag föreställer mig att vi börjar med ett tiotal prover per dag och att vi ganska snabbt kan komma upp i ett hundra om dagen. I väntan på masspektrometern fokuserar vi på att finjustera våra AI-modeller så att vi har optimala förutsättningar för vårt fortsatta arbete när apparaturen är på plats. Den kommer att göra stor skillnad!

Senor ansågs bara vara ett rep mellan ben och muskel vars vävnad bestod av en typ av celler som var inaktiva och inte möjliga att påverka. Men nu vet vi att vävnaden i senorna tvärtom är både mångfacetterad och komplex.

En patient kan ha aktiva celler med egenskaper som är fördelaktiga för läkning och reparation medan en annan har celler som inte alls uppför sig så. Vi vill ta reda på vad i cellerna som gör att den skillnaden finns. Dessutom vill vi se vad som skiljer cellerna i vävnad från olika patientgrupper åt, till exempel äldre och yngre patienter.

Genom att studera genuttryck kan vi titta på flera olika parametrar samtidigt och göra analyser som hjälper oss att välja rätt väg framåt, de tydliggör vilka vävnadsprover eller vilka proteiner vi ska titta närmare på.

Vi vill ju få fram behandlingar som gör senan stark. Med en materialtestmaskin kan vi utvärdera om det vi utsätter senans celler för har någon effekt. Maskinens belastning på de odlade senorna motsvarar att en person använder och belastar sitt ben. Belastningen är väldigt viktig, det är genom den vi kommunicerar med våra celler och talar om vilka funktioner de behöver. Tryckkraft indikerar att det behöver utvecklas brosk på ett visst ställe, medan dragkraft indikerar att det ska vara senor.

En flödescytometer och en realtids-PCR är exempel på apparaturer som definitivt kommer att göra stor nytta på många av våra områden. Vi är väldigt duktiga på ortopedisk forskning i Göteborg men vi behöver bli lite bättre på det prekliniska arbetet, vilket kräver ett välutrustat laboratorium. Nu kan vi uppgradera vårt arbete, komma snabbare framåt i forskningen och sätta det vi gör här på kartan ännu tydligare än tidigare.

Det har blivit väldigt bra och vi upplever att vi är en del av de globala framstegen inom det njurmedicinska forskningsfältet

Att erhålla en så stor donation och kunna bygga upp ett så välutrustat forskningslaboratorium med hela kedjan från molekyl till patientprover är unikt och har betytt väldigt mycket. Inte bara för oss. Laboratoriets resurser används av många andra forskare också, både inom njurforskning och andra områden. Vi vill att apparaturen ska komma till så stor nytta som möjligt

Om jag till exempel hittar något spännande i skannermikroskopet och flyttar materialet till konfokalmikroskopet för att komma ännu längre in i detaljerna så vet mikroskopet vad det är för bild jag är ute efter. Vi har dessutom en högklassig programvara för analys som gör att vi kan få ut ännu mer från våra data. Det betyder mycket att ha högkvalitativa mikroskop. Att de dessutom är sammankopplade gör stor skillnad för vad vi kan åstadkomma

Den här fina apparaturen kräver personal som är kvar i många år, man behöver bli något av en specialist på maskinerna för att kunna få ut det bästa ur analyserna

Vårt nära samarbete är absolut en framgångsfaktor. Vi baserar mycket av vår forskning på prover från patienter med njursjukdom som behandlas på sjukhuset vilket gör vår forskning än mer relevant och intressant. Det ger dessutom våra kliniska samverkansdoktorander möjlighet att jobba med prekliniska modeller och mikroskopering hos oss på labbet.

Cellerna pratar hela tiden med varandra, så kallat ’cross-talk’, och påverkar varandras funktioner. Vi tror att det spelar roll för hur njursjukdomarna utvecklas. Både diabetisk njursjukdom och IgA-nefrit drabbar njurens filtrationsenheter, fast på olika sätt, och vi har sedan länge också studerat filtrationsenheternas egenskaper och hur de påverkas vid olika sjukdomstillstånd

Vi samlar in data som vi och andra forskare kan använda för att hitta olika mekanismer som kan spela roll för njursjukdomarnas utveckling. Vi kan också samköra våra data med andras databaser för att skapa volym eller använda andras databaser för att verifiera våra data. På så sätt bidrar vi till den globala kunskapsnivån

Allt handlar om att klarlägga mekanismerna bakom sjukdomarnas utveckling. Eftersom det fortfarande saknas väldigt mycket kunskap om hur och varför de här sjukdomarna utvecklas finns det inte heller några specifika botande mediciner

Vi befinner oss i en rolig tid i det här forskningsområdet, det börjar hända saker som skapar energi och gör forskningen mer intressant för fler. Det ökar konkurrensen vilket är bra och leder till mer forskning med fokus på att försöka bota njursjukdomar. Med vårt laboratorium är vi väl rustade att vara med och bidra.

Vi vet att skador på menisken är en starkt bidragande orsak till att personer, många år efter en meniskskada, drabbas av knäartros. Samtidigt är det bara en av flera olika grundorsaker som alla leder till en liknande sjukdomsbild

Nu handlar det om att påverka processen. Vi studerar möjligheten att bromsa förloppet till exempel genom att tillsätta bioaktiva komponenter som kan vara peptider* eller läkemedel, potentiella eller redan existerande. Om vi kan bromsa sjukdomens förlopp på laboratoriet så har vi kommit en bit på vägen mot en möjlig behandling.

Ny förståelse för de tidiga molekylära processerna vid artros kan öppna upp för ny och bättre diagnostik och individuell prognostisering av sjukdomen. På sikt kan vårt projekt också leda till läkemedelsutveckling och behandlingar som kan bryta sjukdomsförloppet innan leden fallerar”, förklarar Patrik Önnerfjord.