Vår forskning bedrivs i nära samarbete med kliniker och ofta med koppling till kliniska studier. Vi ingår också i ett europeiskt nätverk som gjort en stor klinisk studie i vilken man har tittat på om ett visst läkemedel som tillägg i behandlingen av MCL kan förbättra överlevnaden jämfört med dagens standardbehandling. Dessutom vill vi ta reda på om ett sådant tillägg kan göra det möjligt att ta bort den autologa stamcellstransplantation** som nu ingår i behandlingen. Den är både plågsam för patienten och dyr för sjukvården.

I många fall går det inte att visa att de nya läkemedlen har effekt på en större population. Därför finns ett behov av att kunna skilja ut en undergrupp av patienter som har nytta av en specifik behandling. Att det finns en diagnostisk metod som gör att man vet vilka patienter som ska få ett visst läkemedel kan vara helt avgörande för att ett läkemedel i slutändan blir godkänt.

Med det nya mikroskopet kan vi avbilda interaktionerna mellan immunceller och tumörceller. Det kommer att hjälpa oss i arbetet med att förstå vilken typ av immunceller som befinner sig nära tumören och hur de är organiserade. Jämfört med vår nuvarande utrustning innebär det nya mikroskopet att vi får ut mer information ur varje bild. Nu kan vi mäta fyra olika parametrar i en bild, med den nya apparaturen kan vi mäta sju parametrar och den skillnaden är väldigt viktig. Vi måste kunna mäta flera parametrar samtidigt för att vi ska kunna identifiera vilken typ av immuncell det är och om den är aktiverad eller inte. Vi kommer att få betydligt mer djuplodande information om olika undergrupper av celler.

Vår insats är en av flera olika delar i studien. Förutom vår granskning av hur patienterna rör sig blir de röntgade, får fylla i formulär, undersöks och följs upp på olika sätt. Det här upprepas många gånger efter operationen. Först med bara några månader mellan uppföljningarna och senare allt glesare. Cirka två år efter operationen brukar det mesta ha kommit på plats, patienterna är rehabiliterade och tillbaka i sina vanliga dagliga liv igen. Det är under den perioden vi kan se de stora förbättringarna. Men forskningen sträcker sig över längre tid än så. Vi har grupper som vi har följt i upp till 15 och 20 år för att studera de långsiktiga effekterna av olika höft- och knäproteser.

Patienter med CP-skada får ofta lite inåtroterade ben vilket ibland behandlas med kirurgi. Då gör vi först en noggrann utredning som inkluderar en analys i vårt laboratorium. Efter operationen kommer de tillbaka och vi undersöker hur rörelsemönstret har förändrats och om behandlingen har åstadkommit det man ville. Vissa följer vi länge. Det händer att jag tar emot vuxna patienter som började komma hit som barn när laboratoriet var nytt för snart 30 år sedan.

Vi får lika skarpa analyser men slipper pillet med reflexmarkörerna. Det sparar mycket tid och dessutom förenklas hela proceduren för patienterna. De behöver inte klä av sig. Har de någorlunda åtsittande kläder behöver de bara ta av ytterkläder och skor och sedan röra sig i rummet. Många, inte minst barn och unga, känner obehag av att behöva klä av sig inför främmande människor, få saker fästa på huden och gå runt i en stor lokal. Med det nya systemet kommer vi ifrån det.

Vi är igång med upphandlingen. Vi har avvaktat lite för att få tillgång till den allra senaste tekniken. Nu ser vi fram emot att få den på plats.

Njurskada och kronisk njursjukdom är en vanlig och allvarlig komplikation vid diabetes som det saknas effektiv behandling för. Tekniken vi har utvecklat för att studera celler i bukspottskörteln gör det möjligt att samtidigt kunna se om en cell från en patient fungerar korrekt eller inte och analysera den molekylära aktiviteten i cellen. Längs vägen insåg vi att samma teknik kan användas för att studera njurar.

Vi vill förstå det här förloppet hos diabetespatienter, vad det är som skadar epitelcellerna. Det kan vi studera genom att utsätta cellerna för olika stressorer, olika ämnen som vi vet är skadliga för njuren, och se hur cellerna reagerar. Ett sådant ämne är glukos. Trots att diabetespatienter kontrollerar sina blodsockernivåer med läkemedel så får de toppar i sina glukosvärden som orsakar skada på njurarna.

Det är väl känt att skadade njurceller kan reparera sig, alltså regenereras. Innan vi kan börja utveckla läkemedel som kan få dem att göra det måste vi först förstå hela förloppet och identifiera de olika stegen i sjukdomsutvecklingen.

Med utrustning som kan hantera så små volymer blir varje försök mycket billigare och därmed kan vi göra betydligt större studier. Det är viktigt i sig eftersom studier på mänskliga celler ofta ger stor variation. Nu kan vi analysera upp till 1 000 celler till samma kostnad som tidigare räckte till att analysera tio. Det gör att vårt arbete går snabbare framåt men också att vi får resultat med betydligt högre tillförlitlighet.

Det finns tydliga indikationer på att hormonbehandlingen kan kopplas till ökad risk för hjärtkärlsjukdom. Det är oftare hjärtkärlsjukdom än prostatacancer som dödar män med prostata-cancer. Ändå vet vi fortfarande ganska lite om hur testosteronet faktiskt påverkar hjärtat och hjärtkärlsjukdom.

Den biologiska betydelsen av testosteronet för hjärtmuskeln illustreras väldigt väl av att mäns hjärtan är både större och starkare än kvinnors och att den skillnaden uppstår i puberteten. På så sätt är det logiskt att en dämpning av testosteronet ger en sämre hjärtfunktion. Vi vill försöka förstå vad det är testosteronet gör för hjärtat som är så bra och hur det går till.

Testosteron kan också bildas lokalt i hjärtat när det belastas. Vi tror att den funktionen är viktig, att det testosteronet kan vara en signal för tillväxt av hjärtmuskeln.

Nu kan vi testa vår hypotes väldigt konkret genom att utsätta enskilda hjärtceller i cellkultur för mekanisk sträckning, vi töjer ut cellerna på ett sätt som motsvarar en belastning av hjärtat. Den nya cellsträckaren är en förutsättning för vår fortsatta utforskning av den här funktionen.

HCC är den sjätte mest förekommande cancerformen och den tredje mest dödliga cancerformen. Den har alltså hög förekomst och hög dödlighet, vilket är en dålig kombination.

När vi människor bli feta så samlas fett inte enbart i fettvävnad utan också i levern, vi får så kallad fettlever och den diagnosen innebär en ökad risk för HCC. I Sydostasien, där HCC fortfarande främst orsakas av hepatit, minskar förekomsten av sjukdomen. Men i höginkomstländer ökar den och det beror på den tilltagande fetman.

Just nu studerar vi en specifik grupp av enzymer som heter STE20 kinaser. Dessa är proteiner som inducerar både fettlever och HCC och en möjlig behandling skulle kunna vara att blockera deras aktivitet. Men vi är fortfarande i en tidig fas av forskningen.

Vi får ut betydligt mer detaljerad information av högre kvalitet. Vi kan kvantitativt jämföra proteinerna i en HCC-drabbad lever med dem i en frisk lever. Vi kan också se utbredningen av olika sjukdomstecken som inflammation och fibros i leverns vävnad. Samtidigt som vi får bättre analyser bidrar den nya apparaturen till att vi sparar mycket tid. I stället för att, som tidigare, lägga timmar på att manuellt hantera en bricka med vävnadsprover kan vi nu sätta in ett flertal brickor med prover i en kassett i skannern på eftermiddagen och ha bilderna i datorn nästa morgon. Nu kan vi också spara allt vi gör väldigt enkelt, vårt arbete blir fullständigt och korrekt dokumenterat och vi kan alltid gå tillbaka till tidigare undersökningar.

Tillgång till modern teknik är avgörande för forskningen men de flesta instanser som ger medel till forskningen möjliggör inte anskaffning av större teknisk utrustning. Därför är finansieringen från Lundbergs Forskningsstiftelse så viktig. Vårt nya mikroskop gör nytta för hela den lokala forskningsmiljön och kommer att lyfta forskningen i många forskargrupper.

Man överskattar sin rörelse och underskattar sitt sittande och man glömmer chokladbiten och lägger till grönsaker. Det är mänskligt, det händer även om personen är observerad och vet att vi ser precis vad den gör eller äter. Därför är det viktigt att utveckla mer exakta mätmetoder.

Det har skrivits hundratals artiklar om att det är nyttigt att röra på sig. Det är bra, men det är tydligt att kunskapen i sig inte räcker för att få människor att faktiskt bli mer aktiva. Vi måste också arbeta med att förändra beteenden vilket är otroligt svårt.

Vår tes är att ju mer vi kan individanpassa råden, desto högre grad av följsamhet får vi. Det är så många olika saker som är utslagsgivande för olika personer. För vissa är kostförändringar svårare än att börja träna, för andra är det tvärtom. Vissa gillar gruppträning, andra inte och vissa vill ha tät kontakt och uppföljning av vården, andra har inte tid med det. Genom att kombinera god kännedom om energiförbrukning och kondition med personens förutsättningar och preferenser kan vi ge rätt stöd och precisa råd vilket vi tror avsevärt förbättrar motivationen och därmed möjligheten att lyckas med den önskade beteendeförändringen.

I dagsläget är det oftast fysioterapeuter, sjuksköterskor eller läkare som ger råd om kost och fysisk aktivitet. De är inte experter specifikt på beteendeförändring, men det är hälsopromotörerna. Det behövs fler sådana i vården.

​​​​​​Inom nutritionsforskningen har vi arbetat länge med en beräkningsmodell baserad på energiomsättning i vila för att få en helhetsbild av en persons energiförbrukning. Men det blir en ganska grov uppskattning. Vi behöver en mer precis metod som kan mäta en persons fysiska aktivitet under en veckas normalt liv.

Genom att kombinera mätning av energiomsättning i vila och dubbelmärkt vatten-metoden får vi det sanna måttet på den fysiska aktivitetsnivån och en tydlig bild av en persons behov att utgå ifrån när vi ger kostrekommendationer. Dessutom kan vi använda dubbelmärkt vatten-metoden för att testa och utvärdera andra metoder som mäter fysisk aktivitet, till exempel olika rörelsemätare.

Utan en masspektrometer har vi inga svar. En sådan är helt avgörande, både för vårt projekt gällande individanpassning och för att vi ska kunna ligga i framkant i utvecklingen av metoder för att mäta energi och aktivitet.

Forskningen här på Centrum för Livsstilsintervention blir något av en förlängning av grundforskningen i och med vår patientnära verksamhet. Vår forskargrupp kommer att finnas både på Sahlgrenska Universitetssjukhuset och på det nya laboratoriet. På GoCo Active kommer forskning inom livsmedel, nutrition, träning och fysiologi att mötas och samverka med idrotten och näringslivet. Där kommer den nya masspektrometern att användas av och vara till nytta för många.

Det är väldigt svåra sjukdomar. De drabbar både barn och vuxna och påverkar personerna resten av livet.

Vi ska härma strukturen i de små blodnystan i njuren genom vilka urinen filtreras. Chipet består av två olika kanaler med ett membran emellan. Den ena kanalen motsvarar blodcirkulationen och den andra urinen som kommer ut genom filtreringen. Den här tekniken gör att vi kan studera vad som händer när blodet för med sig ämnen som kan orsaka sjukdom, till exempel olika enzymer eller bakteriella toxiska ämnen. Då kan vi se hur sjukdomen uppstår.

Vi vill se om vi kan påverka det som händer, både på blodsidan och på urinsidan.

Vi ska titta på nya, tidigare odefinierade, mekanismer. Det kan handla om inflammatoriska mekanismer och hur de påverkar njurcellerna. Vi vill till exempel studera vissa enzymer som vi bedömer skulle kunna ha en roll i att aktivera de sjukdomsframkallande systemen. Om vi kan belägga att ett visst enzym orsakar skada så kan vi sätta in en behandling som begränsar den skadan.

Processerna bakom regenerering och cancer är väldigt lika. Men medan salamandrarna har god kontroll över både regenerativ tillväxt och cancertillväxt verkar vi människor ha en oförmåga att regenerera samtidigt som vi inte har kontroll över tillväxt av cancer. Vi vill förstå både likheterna och skillnaderna.

Vi vill veta mer om mekanismerna bakom både cancer och regenerering och ta reda på hur salamandrarnas regenerering sätts på och stängs av. Kunskap om det kan leda oss till en möjlighet att hitta en slags avstängningsknapp även för cancer.

Om vi har absolut kontroll över cellernas tillväxt behöver vi inte eliminera alla cancerceller. I stället kanske vi kan förändra dem till celler i en form som vi vill ha och som vi kan utveckla till något annat.

Det är en enorm skillnad. Nu kan vi välja vilken organism eller modell vi vill titta på utifrån vilka egenskaper den har och det är precis det vi gör med salamandrar. De har mycket speciella och intressanta förmågor som vi vill veta hur de fungerar.

Det handlar om tusentals celler per sekund. Om jag har ett prov som består av en miljon celler så kan jag med maskinen snabbt plocka ut de 5 000 celler med vissa egenskaper som jag vill titta närmare på och då sorteras de direkt ut i ett eget provrör. Vi kommer att kunna ta fram väldigt mycket mer information, inte minst om vissa sällsynta celltyper som alltmer framstår som viktiga. Den nya utrustningen ger oss helt nya möjligheter, jag ser det som ett paradigmskifte.

Forskarna som använder MR-tekniken här studerar väldigt olika sjukdomar såsom epilepsi, MS, Alzheimers sjukdom, cancer och artros. Ungefär en tredjedel av forskningen handlar om att, med hjälp av en speciell teknik som kallas funktionell MR, mäta hjärnaktivitet och därigenom studera sådant som koncentrationsförmåga, minnesförmåga, beslutsfattande, rädslobetingelser och språkinlärning.

Vi kommer att få ett system i klass med helt nyinköpt utrustning, men till en femtedel av priset. Dessutom kan vi fortsätta att nyttja den stora kunskap vi har arbetat upp om det här systemet, pågående projekt kan fortsätta och vi sparar mycket tid. När vi uppgraderar anläggningen behöver verksamheten pausa under cirka en månad. Om vi skulle ta ut det befintliga och ta in ett helt nytt system skulle allt stå still minst sex månader, kanske ett år.

Det pågår hela tiden rörelser i våra kroppar, även om vi ligger still. Andning medför rörelse och tarmar och organ rör på sig. Med de digitala signalerna kommer nya möjligheter för korrigeringar i realtid. Undersökningarna blir snabbare samtidigt som kvaliteten på bilderna blir bättre.

Buken är ganska stor och allting i den rör sig. Då behövs de här realtidsåterkopplingarna och justeringarna som inte varit möjliga att göra tidigare. Vi har redan hört av forskare som har uttryckt intresse för att undersöka bland annat prostatacancer, livmodercancer och leversjukdom med den uppgraderade MR-kameran. Även undersökningar av hjärnan, inklusive hjärntumörer, kommer att förbättras.

Fosfor spelar en viktig roll i cellernas energibildning och har också med tumörers metabolism att göra. På det sättet öppnar uppgraderingen för ytterligare nya möjligheter när det gäller forskning om cancer. Nu kan vi också börja använda olika former av mjukvara som inte fungerat med den tidigare utrustningen. Det skapar bland annat möjligheter för utveckling med hjälp av AI. Sammantaget innebär uppgraderingen att forskarna kommer att kunna se betydligt mer betydligt bättre på kortare tid. Dessutom kan de studera fler sjukdomar och utveckla nya metoder.

I Sverige inträffar cirka 90 000 osteoporosrelaterade frakturer per år. Ungefär 15 000 av dem är höftledsfrakturer vilka är en stor riskfaktor för sjukhusinläggning, komplikationer och dödsfall. Förutom lidandet och begränsningarna för patienterna medför osteoporos stora samhällskostnader eftersom en fraktur dels kostar i sjukhusvård, dels ofta är första steget mot behov av någon form av omsorg.

Det handlar om prevention och därför hamnar det ofta långt ner på prioriteringslistan i vården. Vi vill visa att de verktyg vi har tillgång till gör stor nytta om de används. Riskerna kan minskas betydligt med olika standardåtgärder som är både enkla och billiga. Bekymret är att patienterna inte ens diagnosticeras och då är det svårt att nå rätt individer med rätt insatser.

Vi drar nytta av Länsförsäkringars erfarenheter av hur man når ut till riskgrupperna och hur man kan inspirera dem att göra rätt. Dessutom har de i sin databas olika uppgifter som kan stärka studien och som man normalt inte har tillgång till i en klinisk studie. Det kan gälla kompletterande information om personernas boendeform, tidigare fallolyckor eller om de har använt någon hälsoapp. Genom att kombinera det bästa från våra olika världar kan vi få till en optimering av prevention med hjälp av både hälsoteknologi och riktade bentäthetsundersökningar.

Vi vet att om patienterna förstår och är motiverade är de också bättre på att följa rekommendationerna. Då kan de tydliga bilderna från bentäthetsmätaren göra stor skillnad. När vi kan visa att 'så här ser ditt skelett ut' kan vi också ha en informerad dialog. Visualiseringen blir ett bra verktyg.

De som enligt FRAX har förhöjd frakturrisk erbjuds en bentäthetsmätning. Sedan använder vi resultatet av den i kombination med bedömning av olika riskfaktorer för att sålla ut dem som verkligen skulle ha nytta av att vara med i studien.

Vi vill i första hand visa att det går att radikalt minska antalet frakturer som sker på grund av osteoporos. Vi vill också titta på om det går att, med rätt metoder och till exempel digitala hjälpmedel, öka patienternas vilja och förmåga att följa rekommendationer gällande både medicinering och andra förebyggande insatser. Efter två år ska studiedeltagarna göra ytterligare en bentäthetsmätning och därmed får vi också kunskap om i vilken grad insatserna har förbättrat bentätheten.

Vi vet att det är stor skillnad på cellerna i primärtumören och cellerna i metastaserna. Det är därför behandlingarna för primärtumörer inte fungerar lika bra på metastaser, sannolikt måste de hanteras annorlunda. Skillnaden beror på att cellerna förändrar sig när de förflyttar sig. De gör en tuff resa via blod- eller lymfsystemet. Längs vägen hamnar de i väldigt varierande biologiska miljöer som alla skiljer sig från deras normala miljö och som de måste anpassa sig till. Vi tror att de olika anpassningarna cellerna gör kan påverka vilket organ de sprider sig till. Dessutom måste de omforma sig för att undgå att upptäckas av immunförsvaret.

Eftersom cellerna ständigt förändrar sig har forskningen inte kunnat identifiera någon specifik markör, något i cellens DNA som kan tala om vilka celler som är metastatiska, alltså vilka som bildar eller kommer att bilda metastaser. Därför finns heller inte någon specifik behandling mot metastaser. Cellerna anpassar sig bland annat genom att förändra sin metabolism och det är därför vi vill kartlägga metabolismen i cellerna i metastaserna. Vi tittar också på celler i vävnad i närheten av metastaserna eftersom metaboliterna är involverade i kommunikationen mellan olika celler. Dessutom undersöker vi hur cellernas metabolism och laktat påverkar immunförsvaret.