Dela

Kontakt

  • Christina Backman

    Ordförande, IngaBritt och Arne Lundbergs Forskningsstiftelse



    0727-19 70 45
  • Citat

    Vi skapar 3D-bilder i datorn och genomför, som en del av planeringen, operationen i datorn innan den görs på patienten. Operationen kan göras om hur många gånger som helst i datorn tills man är nöjd. Dessutom kan fysiska modeller av de skelettdelar som ska opereras 3D-printas, vilket gör att kirurgen vet precis hur det ser ut och kan planera operationen därefter.
    säger Anders Björkman.
    Mallen passar bara på det stället där den ska vara, den kan inte hamna fel. För mig som kirurg blir det mycket enklare att göra rätt, operationen blir mycket mer exakt och går fort. Man behöver till exempel inte röntga så mycket under operationen, vilket annars krävs för att kunna bedöma arbetet och bereda nästa steg. Tidigare kunde denna typ av operation ta många timmar. Med den virtuella planeringen och de printade mallarna går det mycket snabbare.
    fortsätter Anders Björkman
    Vi vill visa att både modellerna och de genomförda operationerna blir lika bra när vi använder vår egen utrustning - till en fjärdedel av kostnaden - som när vi köper från Belgien.
    avslutar Anders Björkman.
    Det vi kan se nu har ingen annan sett.
    säger professor Andrei Chagin
    I nischen är varje cell i ständig kommunikation med andra celler, blodkärl, nerver och annan vävnad, och de känner av syrenivå och andra värden. Om stamcellerna mår bra i sin nisch kan de utföra sina viktiga uppgifter väl. Men klimatet i nischen kan förändras och det tror vi påverkar stamcellernas beteende och ger upphov till sjukdomar som benskörhet och artros.
    säger Andrei Chagin
    En nisch är ju en miljö, en omgivning, med en tredimensionell struktur. Därför behöver vi kunna studera den i 3D och det kan vi nu.
    kommenterar Andrei Chagin
    Vi vet sedan tidigare att stamcellerna ändrar sitt beteende i takt med åldrandet och att det leder till benskörhet. Det syns tydligt i 3D-bilderna som vi nu får fram. Hos unga patienter finns ett stort antal osteoblaster och hos de äldre ser vi mängder av fettceller och mycket få osteoblaster. Vi vill ta reda på varför det händer. Vad får stamcellerna att tro att nu behövs fettceller i stället för osteoblaster? Varför gör de fel? Vår hypotes är att det har med stamcellernas nisch att göra och att den kan påverkas av olika faktorer, till exempel stress. Med det nya mikroskopet kan vi se mycket djupare in i benet och dessutom arbeta snabbare. Det vi kan se nu har ingen annan sett förut, det tar vår forskning till en helt ny nivå.
    avslutar Andrei Chagin
    Svensk forskning är framgångsrik och fortsatt lovande. För att den ska kunna bibehålla sin höga nivå krävs betydande medel från privata finansiärer som stiftelser och fonder. Vi gläds åt att kunna bidra med angeläget stöd till forskning inom sjukdomsområden som drabbar väldigt många väldigt hårt
    kommenterar Christina Backman, ordförande i IngaBritt och Arne Lundbergs Forskningsstiftelse.
    ”Dagens forskning är morgondagens sjukvård. Vi ser en väldigt god utväxling på den forskning som görs. Patienterna får bättre och ibland till och med billigare behandlingar. Möjligheterna att behandla cancer har till exempel utvecklats enormt under de senaste årtiondena, allra mest när det gäller cancer som drabbar barn
    säger Olle Larkö, professor i dermatologi och venereologi och styrelseledamot i IngaBritt och Arne Lundbergs Forskningsstiftelse.
    Ibland är det enklare för forskare att få anställa personal än att få köpa in den medicinska teknik de behöver. säger professor emeritus Olle Larkö, styrelseledamot i Lundbergs Forskningsstiftelse.
    ,säger professor emeritus Olle Larkö, styrelseledamot i Lundbergs Forskningsstiftelse.
    Stiftelsens anslag bidrar till snabbare forskningsprocesser och över tid har vi absolut bidragit till bättre forskning och bättre behandlingar. I slutändan är vi till för patienterna, det ska man komma ihåg.
    tillägger Olle Larkö.
    Vi har lyckats väl i vår kapitalförvaltning och har hittills kunnat dela ut mer än en miljard kronor till fler än 500 projekt. Och vi har en liten men mycket kompetent styrelse. Ibland beviljar vi anslag till projekt som andra bedömer som lite udda. Med facit i hand ser vi att sådana projekt ofta gör stor skillnad.
    , säger Christina Backman, ordförande i styrelsen för Lundbergs Forskningsstiftelse.
    Projektet ska ge kunskap om vad investeringar i medicinsk teknologi betyder ur ett hälsoekonomiskt perspektiv inklusive patient- och organisationsperspektiv.
    , säger professor Ewa Wikström, föreståndare för Centre for Health Governance.
    Vi ska följa upp medicintekniska satsningar som redan gjorts genom att hämta data i befintliga register. I den delen kan vi snabbt komma upp på banan och vi kommer att kunna säga ganska mycket om tre år.
    , avslutar Ewa Wikström.
    Behandlingsalternativen är få när cancern har spridit sig. Det bästa vi kan erbjuda är cellgifter. De förbättrar överlevnaden för vissa, men vi talar ändå bara om månader. När vi studerar vävnadsprover från pankreascancer ser vi att cancercellerna är relativt få och att de har mycket ärrvävnad runt sig. Cancervävnaden har inte heller så många kärl. De faktorerna gör att cellgifterna blir mindre effektiva, de kommer inte in i tumörerna. förklarar Roberto Valente, överläkare på Norrlands Universitetssjukhus och forskare vid Umeå universitet.
    förklarar Roberto Valente, överläkare på Norrlands Universitetssjukhus och forskare vid Umeå universitet.
    Vi gör en randomiserad kontrollerad studie* så att vi med säkerhet kan definiera vilken verkan behandlingen har. Förutom att ablation kan vara ett effektivt sätt att ta bort tumörerna så vill jag se om metoden förbättrar immunförsvaret. Tumörerna skadas av ablationen och blir inflammerade vilket kan öka aktiviteten i kroppens eget immunförsvar och dess reaktion mot tumörerna.
    berättar Robert Valente
    På den nya skärmen får vi upp all information på ett ställe och ser tydligare vilket gör att vi kan utföra behandlingen med större precision. Vi vet med säkerhet var vi ska leverera energin som bränner tumörerna.
    , säger Roberto Valente.
    För att datorn ska bli bra på att granska mammografibilder behöver den tränas och då behövs stora mängder bilder med information om vilka fall som är normala, vad som är godartade förändringar respektive vilka som är cancer. Nästa steg är att göra AI-bedömningar av bilderna i databasen och jämföra datorns analys med den som gjorts tidigare av röntgenläkare. På sikt handlar det troligen om att arbeta med en kombination, mycket tyder på att människan och datorn tillsammans kan utföra uppgiften bättre än de båda var för sig”, säger Sophia Zackrisson.
    säger Sophia Zackrisson.
    ​​​​​​​Vi kommer att behöva både vanlig och 3D-mammografi och det är viktigt att hitta AI-lösningar även för vanlig mammografi eftersom det är där vi har historiken. En kvinna kan gå på ett stort antal screeningundersökningar under sitt liv och därför behöver vi bra metoder för att hitta saker över tid.
    fortsätter Sophia Zackrisson
    Styrkan och det unika med den här databasen är att den täcker så lång tid, från 2004 till 2020, och vi kommer dessutom att komplettera med bilder som tagits senare. Vi har mammografibilder för kvinnor som screenats upp till tio gånger. Om någon av dem får bröstcancer kan vi lära oss genom att, eventuellt med hjälp av AI, titta på undersökningsbilder bakåt i tiden och se om vi kan definiera några tidiga riskfaktorer. Då kanske vi kan identifiera en ökad risk för bröstcancer hos någon annan med liknande biologiska förutsättningar.
    säger Sophia Zackrisson
    Kombinationen av bilddatabasen och vävnadsmaterialet skapar förutsättningar för intressanta forskningsstudier. Genom att komplettera med variabler som kvinnans ålder, förekomst av cancer i hennes familj och andra riskfaktorer kan vi kanske lära något nytt om sjukdomen och få fram bättre riskbedömningar.
    , förklarar Sophia Zackrisson.
    Det är viktigt att få material från många olika regioner i Sverige. Vi måste säkerställa att AI-användningen fungerar på mammografibilder som kan ha tagits med olika utrustning eller på andra sätt skiljer sig åt mellan till exempel Skåne och Dalarna. Liknande projekt finns på andra håll i världen och forskningen gynnas av att vi alla kan få tillgång till större material.
    avslutar Sophia Zackrisson
    Vi tittar på vilken typ av celler som är involverade och hur cancercellerna växer. Vi kan också testa nya läkemedel genom att injicera ett sådant i benbiten och sedan se om cancercellerna dör eller står emot behandlingen.
    , säger Paul Bourgine.
    Vi ansökte om finansiering av ett konfokalmikroskop* med den allra senaste tekniken. Det behövs för att vi med säkerhet ska kunna identifiera de olika cellerna och var i benmärgen de sitter. Dessutom underlättar mikroskopet arbetet med att skanna in informationen, det går fortare.
    säger Paul Bourgine
    Fyra färger räcker inte för att helt säkerställa att det är en mänsklig cancercell vi tittar på. Med det nya mikroskopet kan vi med säkerhet särskilja mänskliga celler från musceller, se om en cell är frisk eller är en cancercell och hur cancercellerna är lokaliserade i benbitarna. Vi kan också fastställa vad som är ben, blodkärl och fettceller. En central del av analysen handlar om att se vilken typ av andra celler eller strukturer som cancercellerna söker sig till och kommunicerar med. Ju fler färger vi kan använda, desto fler strukturer och celler kan vi identifiera. Det nya mikroskopet ger oss mycket mer komplex och nyanserad information vilket gör att vi kan dra fler slutsatser om olika samband som påverkar cancern.
    säger Paul Bourgine
    FDG avspeglar glukosmetabolismen i kroppen och är det mest använda radiofarmakat som med hög precision kan detektera flertalet tumörtyper men även inflammatoriska tillstånd. För tumörtyper där FDG inte är så sensitivt använder vi andra radiofarmaka. Nu tittar vi på andra radiofarmaka för att få fram andra tumörmarkörer. Till exempel består tumörer i bukspottskörteln till stor del av en stödvävnad, kallad för stroma. Det finns ett radiofarmaka som söker sig till stroma och vi vill veta hur det tas upp av tumören. På sikt hoppas vi kunna visa att det här radioaktiva läkemedlet är bra för att skilja elakartade från godartade tumörer i bukspottskörteln.
    förklarar Maria Holstensson.
    Genom att följa vad som händer med läkemedlet i kroppen över tid kan vi studera hur snabbt det åker ut i blodet, hur snabbt det tas upp i tumören, hur många receptorer det finns i tumören och många andra parametrar. Det tror vi kan ge en tydligare bild av olika samband som är viktiga för diagnosen och framför allt för val av framtida behandling med moderna målsökande läkemedel.
    fortsätter Maria Holstensson
    Vi vill både ta reda på hur mycket av radiofarmakat som finns i blodet och hur mycket som har omvandlats till annat. Detta är en viktig pusselbit när vi vill studera nya radiofarmakas kinetik*** i kroppen. Syftet med kinetiska modeller – som vi kan studera om vi samlar in dynamiska bilder - är att korrelera mätbara data mot olika fysiologiska parametrar. Finns det några prognostiska faktorer i den kinetiska modellen som vi inte har möjlighet att få med statiska bilder?
    tillägger Maria Holstensson
    Vi kommer att kunna utvärdera nya substanser på ett helt nytt sätt. Jag är del av ett fantastiskt team där framför allt mina kollegor, läkare Rimma Axelsson samt radiofarmaceuter Thuy Tran och Mohammad Moein har framträdande roller i att ta fram nya substanser. Vi blir banbrytande inom precisionsmedicin när det gäller nya radiofarmaka för karaktärisering av cancer. Det är inte enkelt men det är väldigt spännande och lärorikt att få vara med om. Och det hade inte varit möjligt utan anslaget från Lundbergsstiftelsen.
    avslutar Maria Holstensson
    Kunskapen om hur man designar mRNA-läkemedel finns sedan ganska länge. Men mRNA är genetiskt och våra celler vill inte ta emot främmande genetiskt material. Våra kroppar har utvecklats under tusentals år för att stå emot sådant för inte bli infekterade av till exempel virus. Så vi måste hitta sätt att paketera mRNA som gör att cellerna i kroppen ändå tar upp det.
    förklarar Elin Esbjörner
    För att få kroppen att ta emot mRNA i läkemedel så bäddas det in i små fettdroppar, lipider. Cellen tar upp fettdroppen via en slags urgröpning i cellväggen och skapar sedan nya små blåsor med mRNA inne i cellen. Problemet här är att mRNAt, för att få någon effekt, måste komma ut ur de blåsorna till cellens cytoplasma där proteinmaskineriet finns. Den processen är i nuläget väldigt begränsande för utvecklingen av mRNA-läkemedel. Om man ger en dos mRNA till ett antal odlade celler är det kanske bara en till två procent som kommer ut i cytoplasman. Vårt forskningsprojekt handlar om att utveckla mer effektiva lipidblåsor som är bättre på att leverera sitt mRNA på rätt ställe.
    fortsätter Elin Esbjörner.
    Blåsorna inne i cellerna kan röra sig väldigt fort och vi har varit begränsade av att våra nuvarande mikroskop är för långsamma för att vi ska kunna fånga de här snabba förloppen. Med den nya utrustningen kommer jag att kunna se flera olika saker samtidigt och ta flera bilder med olika exponering i snabb följd. Därmed kan jag se och göra saker som jag inte kan idag vilket kan ta vår forskning till nästa nivå. Mitt mål är att förstå hela processen – hur partiklarna tar sig in i cellen och ut i cytoplasman.
    säger Elin Esbjörner
    Njuren har ett antal egenskaper som gör det extra svårt för mRNA att komma in i dess celler. Vi kan lära oss mycket genom att studera njuren och hur lipiderna med mRNAt kan interagera med njuren och dess speciella kemiska miljö. Min utgångspunkt är att om fettblåsorna ska fungera i njuren så måste de vara annorlunda än de som vi använder för covidvaccinet.
    säger Elin Esbjörner.
    En del former av cancer behandlar man idag genom att aktivera kroppens eget immunförsvar. De terapierna skulle kunna bli mer effektiva med mRNA.
    menar Elin Esbjörner.
    Om du vet vad som är biologiskt fel och orsakar sjukdom i en cell så kan du använda RNA för att korrigera det. Med RNA är det möjligt att ersätta ett protein som är trasigt eller saknas och att stänga av ett som gör något felaktigt. Vanliga läkemedel, småmolekylläkemedel, kan hitta det som är fel och blockera en felaktig funktion, men de har inte samma precision som RNA och de är mycket svårare och dyrare att designa. Det finns många sjukdomar som man, utan att lyckas, har försökt att göra småmolekylläkemedel mot. Där hoppas vi kunna göra skillnad med de RNA-baserade läkemedlen. På lite längre sikt kan de hjälpa oss att bota mycket av det som vi inte har behandling för idag.
    avslutar Elin Esbjörner
    Jag vill ta reda på mer om bakterierna som orsakar implantatinfektionerna och därigenom förstå varför infektionerna uppstår. Ju mer vi vet och förstår om bakterierna, desto bättre metoder för att kontrollera och behandla infektionerna kan vi utveckla. Vi fokuserar på biofilmer. Forskningen visar allt tydligare att det är genom att bilda biofilm som bakterierna växer till och överlever på implantat och medicintekniska produkter.
    säger, Margarita Trobos, mikrobiolog och docent i biomaterialvetenskap på avdelningen för biomaterialvetenskap på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet
    Infektionerna, och behandlingen av dem, medför mycket lidande för patienterna. En implantatinfektion kan leda till döden, inte minst när den drabbar gamla människor.
    säger, Margarita Trobos som i sin forskning bland annat studerar nya material.
    Vi tittar på möjligheten att använda nya ytor på implantaten, ytor som antingen kan hindra bakterierna från att bilda biofilm eller ytor som i sig själva kan utsöndra något som bakterierna antingen dör av eller ogillar och därför inte fäster vid. Samtidigt måste de friska mänskliga cellerna fortfarande trivas på implantatet vilket gör det svårt. Det som cellerna tycker om är oftast också det som bakterierna tycker om.
    säger Margarita Trobos
    Under processen för biofilmbildning har mikroorganismer förmågan att kommunicera och koordinera gruppbeteende, vilket reglerar mikroorganismens förmåga att orsaka sjukdom. Vi tittar på möjligheten att få fram läkemedel som kan stoppa bakteriernas kommunikation och därmed minska deras förmåga att orsaka skada.
    säger Margarita Trobos
    Vi vet att bakterierna i verkligheten finns i biofilm, inte som enstaka bakterier, och det har betydelse för vilken antibiotika som fungerar. Nu provar vi att utifrån den identifierade bakterien skapa en biofilm som vi sedan testar mot antibiotika. Vår hypotes är att vi därmed kan ge klinikerna bättre vägledning i valet av antibiotika för respektive patient och åstadkomma mer effektiv behandling.
    säger Margarita Trobos
    Med inkubatorn kan vi odla bakterier och samtidigt, med konfokalmikroskopet, ta bilder av det som händer. Hela processen blir synlig. Jag kan till exempel se om bakterier fäster på en implantatyta eller inte, om de bildar en biofilm och hur det i så fall sker.
    säger Margarita Trobos
    Vi har utvecklat intressanta laboratoriemodeller och använt avancerad analysteknik, men nu får vi helt andra möjligheter att på detaljnivå och i realtid studera vad som händer när bakterier koloniserar ett implantat. Och med teknologin för sekvensering på plats här kan vi förbättra diagnostiken, vilket har stor betydelse för patienterna.
    säger Margarita Trobos
    En oerhört viktig maskin för oss,
    säger Karin Leandersson
    Vi studerar de medfödda immuncellernas bromsmekanismer och deras effekter på det förvärvade systemet och på patienternas tumörer. Dessutom undersöker vi om immunförsvaret aktivt påverkar spridningen av bröstcancer till ställen i kroppen där immunförsvaret inte kan komma åt cancern.
    säger Karin Leandersson
    I det medfödda immunförsvaret finns vissa signalmolekyler som produceras snabbt för att gasa eller bromsa immunförsvaret. Vi har hittat en signalmolekyl som bromsar immunförsvaret i människa men gasar på immunförsvaret i möss. Forskningen har kommit långt på att studera möss men vi behöver bli bättre på att överföra den kunskapen till människa.
    säger Karin Leandersson
    För att kunna analysera tumörceller krävs kirurgiska ingrepp och vävnadsprover. När det gäller immuncellerna räcker det oftast med ett blodprov, men inte alltid. Det hör till det vi undersöker – vad kan man få ut av medfödda immunceller i blod? Går de till exempel att använda som biomarkörer för ett visst stadie av sjukdomsprocessen?
    säger Karin Leandersson
    Den nya maskinen är helt avgörande för oss och nu prioriterar jag att driva fram inköpet så snabbt det går. Det handlar om en mycket central del av vårt arbete som inte är möjlig utan en bra utrustning för cellanalys.
    säger Karin Leandersson
    Genom att analysera strukturen i benet kan vi se hur det har bildats. Vi tittar på osteocyterna, cellerna i benvävnaden som känner av belastning, och deras kommunikationstrådar som är 200-300 nanometer i diameter. De har direktkontakt med implantatytan och signalerar till kroppens system för att aktivera andra celltyper som behövs för benbildning och remodellering.
    säger Anders Palmquist, professor på avdelningen för biomaterialvetenskap på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet,
    Mikroskopet har en extremt tunn spets som mäter ovanpå ytan. Vi vill trycka ner den i materialet och mäta krafterna, styvheten, i vävnaden. Då kan vi koppla ihop benets struktur och kemiska sammansättning med mekaniska egenskaper och förstå mycket mer om hur benet påverkas av både implantatet, av olika sjukdomstillstånd och av hur det belastas. När man går eller står på en benförankrad protes går belastningen upp i skelettet. Skelettets benvävnad svarar på belastningen och förändras hela tiden för att skapa maximal hållfasthet utifrån den belastning som det utsätts för. Den processen behöver vi mer kunskap om.
    säger Anders Palmquist
    Med simulering kan vi fortsätta bygga ny kunskap och samtidigt minska den experimentella forskningen. Till exempel kan vi anta att ben bildas med en viss hastighet och se hur hastigheten påverkar benets mekaniska utveckling. Sedan kan vi lägga till ytterligare parametrar och se vad de har för effekt på benvävnaden.
    säger Anders Palmquist
    Välj datumintervall -
    Det finns inga träffar som matchar nuvarande filter
    Det finns inga fler träffar som matchar nuvarande filter
    Tillbaka till sidans topp