Temporary Worlds knyter an till två av de senaste årtiondenas smygande megatrender på hela kulturområdet: det interaktiva och det världsbyggande. På så vitt skilda områden som populärkultur och spel, postmodern litteratur, reality-TV med publikomröstningar, experimentell teater, digital och relationell konst har interaktionen gradvis vunnit mark. Verk som inte är kompletta utan mottagarens medskapande är i dag en självklar del av vår vardag. //Platsens fysiska och sociala logik – både den konkreta, t.ex. att vi är här på Wanås, och den temporära, som samtidigt representeras inuti verket – påverkar vilka vi upplever att vi kan vara, och vilka handlingar vi kan föreställa oss är möjliga.

Temporary Worlds knyter an till två av de senaste årtiondenas smygande megatrender på hela kulturområdet: det interaktiva och det världsbyggande. På så vitt skilda områden som populärkultur och spel, postmodern litteratur, reality-TV med publikomröstningar, experimentell teater, digital och relationell konst har interaktionen gradvis vunnit mark. Verk som inte är kompletta utan mottagarens medskapande är i dag en självklar del av vår vardag. //Platsens fysiska och sociala logik – både den konkreta, t.ex. att vi är här på Wanås, och den temporära, som samtidigt representeras inuti verket – påverkar vilka vi upplever att vi kan vara, och vilka handlingar vi kan föreställa oss är möjliga.

Såväl som en fysisk källa till målerimaterial blir fältet en föränderlig målning som likt ett mönster täcker marken, en väv i jorden.

Temporary Worlds knyter an till två av de senaste årtiondenas smygande megatrender på hela kulturområdet: det interaktiva och det världsbyggande. På så vitt skilda områden som populärkultur och spel, postmodern litteratur, reality-TV med publikomröstningar, experimentell teater, digital och relationell konst har interaktionen gradvis vunnit mark. Verk som inte är kompletta utan mottagarens medskapande är i dag en självklar del av vår vardag. …Platsens fysiska och sociala logik – både den konkreta, t.ex. att vi är här på Wanås, och den temporära, som samtidigt representeras inuti verket – påverkar vilka vi upplever att vi kan vara, och vilka handlingar vi kan föreställa oss är möjliga.

Men varför skulle någon väl vilja bli en sten? Vad gör man utan armar, händer, fötter eller ben?

Plantorna som växer och skördas under flera månader kommer förvandlas till målningar som kan vara i århundraden. Såväl som en fysisk källa till målerimaterial blir fältet en föränderlig målning som likt ett mönster täcker marken, en väv i jorden

Kimsoojas undersökande av stillhet har gjort henne till en konstnär vi länge velat arbeta med som en del av intresset att framhäva naturen och platsens egenskaper. Hon kom på sitt första besök i juli 2018 och planerna började långsamt ta form. Nu nästan två år senare under pågående pandemi är det en märklig tid att färdigställa en utställning men lyckligtvis kunde vi fortsätta. Jag är så tacksam att vi kunnat hålla kontakten och arbeta vidare på distans. Hennes inriktning som konstnär gör att det känns som en dialog med det som pågår, konstverken ger plats för introspektion och andlighet bortom religion. Hon visar sätt att fokusera på nuet som vi har behov av.

Plantorna som växer och skördas under flera månader kommer förvandlas till målningar som kan vara i århundraden. Såväl som en fysisk källa till målerimaterial blir fältet en föränderlig målning som likt ett mönster täcker marken, en väv i jorden

Kimsoojas undersökande av stillhet har gjort henne till en konstnär vi länge velat arbeta med som en del av intresset att framhäva naturen och platsens egenskaper. Hon kom på sitt första besök i juli 2018 och planerna började långsamt ta form. Nu nästan två år senare under pågående pandemi är det en märklig tid att färdigställa en utställning men lyckligtvis kunde vi fortsätta. Jag är så tacksam att vi kunnat hålla kontakten och arbeta vidare på distans. Hennes inriktning som konstnär gör att det känns som en dialog med det som pågår, konstverken ger plats för introspektion och andlighet bortom religion. Hon visar sätt att fokusera på nuet som vi har behov av.

Jag vill göra verk som är likt vatten och vind, som inte kan ägas men delas utav alla.

2020 presenterar vi en konstnär som Wanås Konst velat arbeta med länge. Kimsooja tar till vara på naturen på platsen, men det handlar om något större. Kanske snarare kosmos vore ett bättre ord, hon uppmärksammar oss på vår omgivning, skärper våra sinnen – hon lyfter platsens stillhet och det spirituella.

2020 presenterar vi konstnärer som Wanås Konst velat arbeta med länge, de kombinerar den meditativa upplevelsen av naturen med görande, bortom objektet bjuder de in till att komma nära och röra.

Vår konstnärliga praktik är förankrad i idén om medskapande och samarbete, med projekt som involverar och engagerar samt skapar relationer genom att dela erfarenheter.

Jag vill göra verk som är likt vatten och vind, som inte kan ägas men delas utav alla.

Jag vill att konstverken ska omfatta någon slags rörelse, antingen det är i materialet eller människor som fysiskt förflyttar sig runt verket.

Den konst som produceras och förmedlas i nordöstra Skåne vill påverka och förändra. Region Skånes kulturpalett 2019 går till Wanås Konst, som öppnar dörrar till konsten och skapar nya kreativa världar, tillsammans med barn och unga.”

Jag använder ljud som mitt främsta element eftersom ljud har vibrationer, som en jordbävning. Utifrån forskning om keramikkrukor i relation till vibration beroende på skala, tjocklek och material, vill jag tillverka storskaliga krukor för att uppnå starkare vibrationer från ljud, och hitta en metod för att interagera med slumpmässiga rörelser. Slumpmässigheten representerar en längtan och makt i naturen. För publiken möjliggör det spirituella uttrycket av ljud en känslomässig koppling till naturen.

Uttrycket kommer hela tiden flyta samman, kollapsa och överlappa i olika kombinationer av fart och volym. Konstverkets händelse kan inte upprepas eller manipuleras. När konstverket får tala för sig själv skapar det sin egen värld, och får en slags subjektivitet.

Jag använder ljud som mitt främsta element eftersom ljud har vibrationer, som en jordbävning. Utifrån forskning om keramikkrukor i relation till vibration beroende på skala, tjocklek och material, vill jag tillverka storskaliga krukor för att uppnå starkare vibrationer från ljud, och hitta en metod för att interagera med slumpmässiga rörelser. Slumpmässigheten representerar en längtan och makt i naturen. För publiken möjliggör det spirituella uttrycket av ljud en känslomässig koppling till naturen.”

I koreografen Benoît Lachambres verk framträder kroppar, som först kan kännas igen som form och i rörelse, men som sedan, genom ett litet skifte i närvaro, en spänd muskel som slappnar av, fördjupning av blicken eller omorganisering, börjar omvandlas.

Berättelser har betydelse. Hur de berättas, vem som berättar dem, när de berättas, hur många olika historier som berättas, beror egentligen på makt.

För samtliga konstnärer i utställningen gäller att de komplicerar berättelsen – de lägger till, tar ifrån, ställer oss inför val. Sällan har de använt sig av så skilda motiv och material i sina konstverk som i år. Kropp och skugga är motiv i rörlig bild, glasflaskor och fuskpäls är vassa såväl som mjuka skulpturer.

Berättelser har betydelse. Hur de berättas, vem som berättar dem, när de berättas, hur många olika historier som berättas, beror egentligen på makt.

För samtliga konstnärer i utställningen gäller att de komplicerar berättelsen – de lägger till, tar ifrån, ställer oss inför val. Sällan har de använt sig av så skilda motiv och material i sina konstverk som i år. Kropp och skugga är motiv i rörlig bild, glasflaskor och fuskpäls är vassa såväl som mjuka skulpturer.

Hur de berättas, vem som berättar dem, när de berättas, hur många olika historier som berättas, beror egentligen på makt.

I need to do it because there are stories that need to be told, there are stories that aren’t being told, there are gaps in history that are not being filled and there are gaps in education that aren’t being served by the system we live in. I only know how to paint. So rather than being a politician or a historian that’s what I do.

Berättelser är centrala i utställningen, de kan användas som metaforer med oändliga tolkningsmöjligheter. Lubaina Himid återkommer till att det att det förflutna är närvarande. Hon presenterar sig själv som en svart konstnär och i sitt konstnärskap lyfter hon konsekvent fram osynliga historier med vilja att skapa dialog och att förändra historieskrivningen. Sedan hon fick Turnerpriset 2017 har hon fått stor uppmärksamhet och det är en glädje att få presentera hennes konstnärskap i Sverige för första gången.

Vi ville inte arbeta med tankar om kroppen, utan snarare med gestaltningar av både kroppar och kroppsfenomen.

Vi brinner för jämlikhet, systerskap och ett värdigt bemötande, men även för hållbarhet, småskalighet och en önskan om att vår tids överkonsumtion ska övergå i långsiktiga, väl övervägda val som räcker livet ut.

Vi ville inte arbeta med tankar om kroppen, utan snarare med gestaltningar av både kroppar och kroppsfenomen.

Vi brinner för jämlikhet, systerskap och ett värdigt bemötande, men även för hållbarhet, småskalighet och en önskan om att vår tids överkonsumtion ska övergå i långsiktiga, väl övervägda val som räcker livet ut.

Hur de berättas, vem som berättar dem, när de berättas, hur många olika historier som berättas, beror egentligen på makt.

Elisabeth Millqvist, konstnärlig ledare Wanås Konst

en parafras på bilder vi sett av störtade diktatorer, men den handlar också, om man så vill, om en traumatiserad barndom, eller uttrycker kanske känslan av att släppa taget om något/någon. Idén om uttrycket växte fram eftersom alla mina utomhusskulpturer på ett eller annat sätt blivit vandaliserade. Och att jag aldrig sett en skulptur i det offentliga rummet som varit vandaliserad från början. Den är gjord i ett perfekt stycke, som sedan kluvits i 5 delar.

Du kan delta, tänka, tala och testa vad skulptur är i en workshop eller så möter du som besökare någon som vill visa dig sin skulptur i parken genom att ställa frågan, 'Får jag visa min skulptur?

Jag är intresserad av det här ögonblicket när du får känslan att du har du har skapat tid i stället för att passivt tillbringa den eller gjort den produktiv. Det är inte givet. Det är något annat än att konsumera tid eller konsumeras av den.

Du kan delta, tänka, tala och testa vad skulptur är i en workshop eller så möter du som besökare någon som vill visa dig sin skulptur i parken genom att ställa frågan, 'Får jag visa min skulptur?

Ett barn […] med sin bok skapar sig någonstans inne i själens hemliga rum egna bilder, som överträffar allt annat. Sådana bilder är nödvändiga för människan. Den dagen barnens fantasi inte längre orkar skapa dem, den dagen blir mänskligheten fattigare.

Om vi kommer upp över trädkronorna kan vi kanske se vad som hänt?” Lillebror, som förstod vad Tora försökte få honom med på, invände: ”Pappa har sagt att vi inte får klättra i Höga trädet. En gång i tiden ska en pojke ha bundits i det. Ända tills han dog.” Tora skrattade: ”Det tror jag inte på. Och förresten: om vi ska se något, måste vi upp över alla andra träd. Ibland måste man vara modigare än man får för de vuxna.”

Vi är lika mycket för dem som håller med oss som för dem som inte håller med oss.

Faran av en enda berättelse.

Mitt sätt att få igång ett samtal eller få folk att agera är genom att engagera dem och säga: Du kommer med ditt bagage, dina åsikter, ditt liv och jag tar med mig mitt – så låt oss försöka tala om det.

Den röda linjen, syns inte med blotta ögat men är starkt sammankopplad till människolivet, när vi kan ana denna röda tråd kan vi iaktta alla relationer som en helhet.

Den sammantagna effekten av denna filmbild i panoramaformat är en dubblering av den omgivande grönskan, men när man försöker spegla sig själv i bildens beståndsdelar upplöses de i oräkneliga rännilar av rörelse.

Under en workshop undersöker Still Untitled skulptur, den egna kroppen är utgångspunkt, du hittar din skulptur, tänker och gestaltar den i dialog med andra för att sedan ha möjligheten att visa den, från en person till en annan. Andra kommer möta Still Untitled i skulpturparken, och kanske får du frågan; Får jag visa dig min skulptur?

Hela verket är gjort med kärlek. Från vagnens estetik till varje pinal i museet. Här finns inga anslag av ironi från min sida. Kärleken till folklig konst, som jag delvis har sett under min uppväxt, har följt mig under hela mitt konstnärskap. På så vis är vagnen en naturlig följd i mitt arbete som konstnär. I en akademisk konstvärld har jag tänkt att vagnen ska vara något som mer handlar om visuell kärlek och värme.

Årets utställningar tänjer på förväntningarna på ett medium, på vem som gör konst och hur vi förstår skulptur.

Hela verket är gjort med kärlek. Från vagnens estetik till varje pinal i museet. Här finns inga anslag av ironi från min sida. Kärleken till folklig konst, som jag delvis har sett under min uppväxt, har följt mig under hela mitt konstnärskap. På så vis är vagnen en naturlig följd i mitt arbete som konstnär. I en akademisk konstvärld har jag tänkt att vagnen ska vara något som mer handlar om visuell kärlek och värme.

When we realize that there is never a single story about any place we regain a kind of paradise.

Jag intresserar mig för den dagliga rutinen, upprepningen, nötandet. Många timmar, många människor, många liv – den historien talar till mig.