Det är orimligt att så få barn får det stöd de faktiskt har rätt till. Vi måste sluta tro att det räcker att kommunen erbjuder stöd. I praktiken lämnas de flesta barn ensamma.

Det är en skam. Vi pratar om barn som lever i ständig oro, som riskerar att lämna skolan utan fullständiga betyg, som tvingas ta vuxenansvar och som har högre risk att utsättas för våld – men som samhället gång på gång missar.

Alla vuxna som möter föräldrar med beroendeproblem måste veta vad de ska titta efter – och våga agera. Men det kräver att de får rätt förutsättningar. Politiker på alla nivåer måste nu fråga sig: Vad kan jag göra för att fler barn ska få hjälp i tid?

- Det är orimligt att så få barn får det stöd de har rätt till. Man kan inte på riktigt säga att man erbjuder stöd om man inte hittar vägar att nå ut till de berörda barnen. Får till exempel vuxna som har kontakt med socialtjänsten utifrån sitt missbruk ens frågan om de har barn?!

Det är så otroligt många barn som far illa, och det är en skam att de flesta av dem inte får hjälp! Breda satsningar och samarbete mellan till exempel skola, socialtjänst, vård och ideell sektor behövs för att upptäcka och nå fler barn. Alla som möter barn behöver veta vad de ska titta efter.

Ansvariga politiker på alla nivåer måste nu fråga sig: Vad kan jag göra för att säkerställa att offentliga verksamheter har de förutsättningar som krävs för att kunna upptäcka och stötta utsatta barn i tid?

– Vi jobbar med att skapa relationer, det är A och O. Det gäller att vara där ungdomarna är, och vi är mycket ute på skolor. Ungdomar ska kunna känna förtroende för oss, och lita på att vi kan hjälpa dem. När socialtjänsten väl blandas in kan det redan ha gått för långt. Jag vill förmedla att det är okej att söka hjälp, och att det är bättre att göra något tidigt.

Vi kan glädjande konstatera att detta är ett ämne som engagerar många. I år har vi många inspirerande föreläsningar.

Tyvärr fungerar inte alltid detta, vilket på många håll leder till stora brister i verksamheten och till att barn och unga inte får det stöd de har rätt till. På årets konferens väljer vi att lyfta exempel på verksamheter där man arbetar lite extra klokt kring frågan.

När vi började med våra föräldraträffar satt alla som stenar. Nu märker vi att det är fler föräldrar som vill berätta saker och ge egna exempel på hur de har fått stöd. Föräldrarna känner sig stärkta.

Att bryta tystnadskulturen kommer att kräva mycket jobb. Men sakta men säkert går det att göra. Allt är möjligt!

Kommunernas socialtjänst är de som har yttersta ansvaret för att barn i familjer med missbruk får det stöd de behöver. Tyvärr fungerar inte alltid detta, vilket på många håll leder till stora brister i verksamheten och till att barn och unga inte får det stöd de har rätt till. På årets konferens väljer vi att lyfta exempel på verksamheter där man arbetar lite extra klokt kring frågan.

Vi kan glädjande konstatera att detta är ett ämne som engagerar många. I år har vi många inspirerande föreläsningar.

Kommunernas socialtjänst är de som har yttersta ansvaret för att barn i familjer med missbruk får det stöd de behöver. Tyvärr fungerar inte alltid detta, vilket på många håll leder till stora brister i verksamheten och till att barn och unga inte får det stöd de har rätt till. På årets konferens väljer vi att lyfta exempel på verksamheter där man arbetar lite extra klokt kring frågan.

Vi kan glädjande konstatera att detta är ett ämne som engagerar många. I år har vi många inspirerande föreläsningar.

Att bredda verksamheten bortom de barn som redan är involverade i socialtjänsten har gynnat vår verksamhet. Vårt fokus ligger på att finnas där barn, och vuxna som verkar runt barn och unga, finns, så de vet vart det kan vända sig om det blir jobbigt hemma.

Stödverksamheten Grinden, Gävle, bedriver en fantastisk verksamhet och har under många år hjälpt barn och unga att må bra, trots ibland tuffa upplevelser i en familj där någon vuxen har ett beroende

Under pandemin har de varit kreativa och på olika sätt anpassat sin verksamhet för att kunna fortsätta ge stöd

Eleonoragruppen i Linköping bedriver en fantastisk stödverksamhet och har under många år hjälpt barn och unga att må bra, trots ibland tuffa upplevelser i en familj där någon vuxen har ett beroende

Under pandemin har de på olika sätt anpassat sin verksamhet för att kunna fortsätta ge stöd

En del människor tror att ”barns rättigheter” är en floskel, men i Region Kronoberg har man lyckats omsätta målsättningar till konkreta rutiner som varje dag gör skillnad för barn

Vi tror att många andra kan inspireras av Region Kronobergs fantastiska arbete, och därför vill vi lyfta det under Junis kunskapsdagar!

Vårt mål är att vi ska bli fler vuxna som har kunskap och gör positiv skillnad för utsatta barn

- Det är katastrofalt dåligt. En ynka procent! Många av de här barnen mår dåligt nu, och riskerar också att utveckla svåra problem som de bär med sig resten av livet. Samtidigt vet vi att barn som upptäcks tidigt och får stöd kan må bra, även om det är trassligt runtomkring dem.

- Det är uppenbart att systemet brister när så få barn får den hjälp de behöver. Det behövs engagerade politiker som går från ord till handling och skapar de förutsättningar som krävs för att inga barn ska glömmas bort.

- Ansvariga politiker på alla nivåer måste nu fråga sig: Vad kan JAG göra för att säkerställa att offentliga verksamheter har de förutsättningar som krävs för att kunna upptäcka och stötta utsatta barn i tid?

Årets siffror är dyster läsning. Av de 320 000 barn som påverkas negativt av en förälders drickande fick bara 3 200 barn hjälp och stöd under 2019. Det är bara en procent! Det duger inte.

Barnen utsätts för ett dubbelt svek. Först föräldrarna, därefter samhället på en god andraplats. I praktiken blir de här barnen rättslösa.

- Årets siffror är ingen uppmuntrande läsning. Av de minst 100 000 barn som lever i en familj med missbruk fick enbart 2 500 barn hjälp och stöd under 2018 och det är en liten minskning jämfört med 2017. Mona Örjes, förbundsordförande i Junis, IOGT-NTOs Juniorförbund.

- Vi ser att viljan finns i en del kommuner, men samordningen mellan olika instanser i kommuner och regioner saknas. Vi vet att minst 100 000 barn har föräldrar som är aktuella inom behandling. Ändå når hjälpen endast 2,5 procent av barnen. Detta är ett stort svek mot några av de mest utsatta barnen.

- De här barnen mår dåligt nu, och löper stor risk att få bestående problem i framtiden med fysisk och psykisk ohälsa samt ett eget missbruk. Att ge barnen rätt stöd i tid är en investering för framtiden. Vi kan inte vänta, det måste ske förändring nu.