Jag möter män varje dag som är fullständigt utmattade, men aldrig kallat det psykisk ohälsa. De tror att de bara måste skärpa sig, bita ihop lite till

Det kommer fler rapporter, utredningar och initiativ som pratar om män – men det är fortfarande väldigt få som faktiskt pratar med män. Och ännu färre som lyssnar.

De här männen är inte svaga. De är förbisedda. De har gått igenom ett helt liv där ingen frågat hur de mår på riktigt – bara hur de presterar.

Det mest givande var att gruppen var så öppen. Flera delade personliga utmaningar, vilket skapade utrymme för samtal som annars inte alltid får plats. Tillsammans hittade vi vägar fram som kanske inte varit synliga tidigare

I en tid av omfattande expansion och ett förändrat säkerhetsläge, där Försvarsmakten står i fronten för att skydda den fria världen, är det imponerande att man samtidigt prioriterar arbetet med psykologisk hållbarhet. Det här är en insats som visar omtanke, handlingskraft och strategiskt ledarskap.

Det var väldigt fint att höra att hela arbetsgruppen, på ledningens initiativ, arbetat aktivt med återhämtning och avkoppling mellan våra träffar. Det här blir ett konkret exempel på hur en arbetsmiljösatsning kan få fäste på djupet

Den här typen av insats fungerar starkt förebyggande oavsett bransch. När vi kopplar ihop kunskap om stress, reflektion över vardagen och samtal om livets större frågor, då skapas en psykologisk flexibilitet som bär – även när det stormar

Arbetsgivaren har i dag ett ansvar som vida överstiger både deras kompetens och tillgång till stöd. Det är inte rättvist – och det riskerar att försvåra både återgång och förebyggande arbete

Hur ska en chef kunna ta ansvar för något ingen har förklarat för dem?

Vi måste sluta moralisera över arbetsgivarens ansvar – och börja investera i deras förmåga

Du måste inte bli expert på känslor. Du behöver bara bli lite snällare mot det som finns på insidan.

Du kan inte prestera dig till känslan av att duga – du måste börja se dig själv som människa, inte bara maskin.

Ilska är inte farlig. Men det vi inte vågar känna – det kan bli farligt

När män inte vågar prata om sitt mående på jobbet, då blir tystnaden en arbetsmiljörisk – både för individen och hela organisationen.

Att ta ansvar för sin egen hälsa är också att ta ansvar för sin del i relationen.

Psykologisk flexibilitet handlar inte om att ge upp. Det handlar om att ge sig själv bättre vägar framåt – istället för att fastna i köer som aldrig rör sig.

Känslor och tankar är inte farliga. Men tystnaden är det. När mörkret på insidan får slå rot i ensamhet, då blir agerandet farligt.

Vi måste hjälpa grabbarna förstå det de aldrig fick lära sig: att känslor är normala. Att det är okej att vara arg, ledsen eller rädd – utan att det betyder att man är svag. Det är mänskligt